Transkriberad uppteckning

Det var alltid den meningen att där det fanns tomtar hade de alltid tur med kreaturen. De höll sig tjocka å feta å aldrig fattades det något på en sådan gård. Foder och spannmål varade längre än på alla andra ställen. ”Dä schlôr alri fel än di har tomte- gôbber”, sades det så snart som kreaturen var gran- na å de hade fullt upp med foder. ”Dä ä allt nô som drar te dôm.” ”Dä ä nog den lelle gôbben.” Nu måtte alla tomtar vara borta, för det är aldrig tal på dem nu. Men för länge sedan ha de allt på- stått att det har funnits, för då fick de örfilar av honom när de inte var tysta i stallet om kvällen. Det hade farfars dräng fått. Han kom till stallet om kvällen å svor på hästen för att / han inte ville flytta sig i spiltan, å då fick han en örfil så ”dä sang för öre.” Han blev rädd, så far- far fick honom aldrig mer till stallet på kvällen. Tomten var som en människa, men han var så liten, knappt en aln lång. Det fanns visst inga kvinnliga tomtar för det var aldrig tal om sådana. Han var klädd i ”kôlt” som rack till knäna, långa strumpor på benen. De var vita. Korta byxor. På hu- vudet hade han en röd mössa med tofs i. Den hang ned på ryggen. Tobak ville han ha, för det la- de de till honom i lagården. Å jag hörde allt tales om de som lånade honom pipan också. Då lades den i stallet eller lagården på kvällen, så då fick han röka på natten. Det var inte farligt att han tände eld, för han var så försiktig med allting. Tomtarna var många mansåldrar gamla. Somliga sa- de att tomten bara hade ett öga å andra att han hade två. Han var osynlig. Det var inte många som råkade att få se honom. Tomten uppehöll sig i uthusen. Om ett gammalt / hus flyttades, så flyttade han med. Men om gam- la hus blev stående oanvända, så bodde han kvar i dem ändå, å det var inte gott att gå till de hu- sen å packa eller slå. Tomtarna skulle bo i jor- den fast att de höll sig i husen om nätterna. Andra ord för tomte: ”Nisse, tomtenisse.” Tomten var de allt rädda för. Han kunde vara både ond å god, men det berodde på hur de var emot honom. Om de inte brydde sig om honom utan gjor- de som de ville, så blev han ondsint, å då ställ- de han att de inte fick fred på natten. Han gav hästen foder å skötte om honom, så att han höll sig blank å fin. Men det var inte alla hästar han tyckte om. Sådana hästar fick inte något utan han tog ifrån dem i stället. En sådan häst var omöjligt att ha bunden i stallet för tomten löste honom så fort han hann. Alla djur som han tyckte om såg han till. Om en ko kalvade eller en marr fölade på natten, så gick han å väckte folket. Han packade på fönst- ret eller dörren eller också skrek han namnet på / någon. Han drog spannmål och hö från andra stäl- len till den gård där han bodde. Det gick inte an att tala högt om tomten när det blev kväll. Det var bäst att inte nämna honom. Om en sa- de något ont om honom, så ställde han till med att kasta, ramla å slå på vinden. Gick inte an att hugga ved, smi, tröska eller ha något buller- samt arbete på kvällen. Han höll inte fred på natten då utan ”bonka å slog”. Tomten fick gröt om julkvällen. Den sattes dit där de trodde att de hade honom.