Transkriberad uppteckning

Jag har för mig att den första handelsboden i socknen var i Resbol. Där var det handel i min barndom. Det var en smålänning som slog sig ned där å sålde kritpipor, tobak, sill å salt. Men så var det handel i Prästbol i samma byggning som posten har nu. Jag kan inte riktigt bestämt säga vem av de butikerna som kom till först, för jag mins dem båda två från det jag var barn. Från denna socken ha åtminstone ett par tre stycken varit ute som gårdfarihandlare. De började att gå omkr. å säl- ja sådant småplock som synålar, tråd, band, knappar o.d. och slutade som handelsmän med fast butik. Något van- ligt att folk härifrån givit sig ut som gårdfarihandlare har det inte varit. Gårdfarihandlare från andra orter hälsade ofta på. När jag var liten, mins jag en, som hette Larsson, som for omkr i går- darna / å sålde alla sorters varor. Han kom regelbundet två gånger om året - höst å vår. Han kom på alldeles bestämda tider å då brukade han bo hos Nils i Nystuga i Vegerbol. Västgöter gick omkr å sålde tyger å "krimskrams". Dalkar- lar kom å sålde träkärl, slipstenar ("dalstener") å alla slags stålvaror, såsom knivar, saxar o.d. De bytte till sig spann- mål för det de hade att sälja. Många av dalkarlarna hade häst å körde. De hade stora lass med varor. Marknad. "Nysätersmâten" hölls de sista dagarna i sept. månad. Den besöktes av mycket folk härifrån. Det var "krötters- mâten". Man for till den markanden å köpte å sålde "livkor" å "slaktkor". I Arvika hölls marknad höst och vår. "Höstmâten" var mest besökt. Den hölls torsdag, fredag och lördag i okto- ber (Första veckan i okt.). "Sômmermâten" hölls i juni. "Fastingsmâten" i Kristinehamn stod i tre veckor. Nå- gon enda, som skulle göra hästaffärer for den mark- naden. "Novämbersmâten" i Karlstad var mycket besökt härifrån. Den kallades också för "stormâten". / Handelsmännen for från marknad å till marknad med varor. De hade "stånd å skiver" på marknaden. I Ny- säter fanns det timrade stånd, som de fick hyra. Till marknaden förde de med sig kreatur, smör, ost, ostkaka, skinn, fläsk, fårkött, fågel och villebråd. Hästar brukade de byta, å det hände att man "slängde" (bytte bort både häst, åkdon och sele. Man köpte med sig klä- desvaror, sill, salt, slipstenar, laggkärl, korgar, lek- saker. När de for hem, så var de gärna tre och fyra i sällskap. Över Sörmon kunde det vara hela långa rader med marknadsfolk. De ville gärna vara i säll- skap över den skogen, för det var inte säkert för överfall där. En gång kom en å skulle stoppa hästen för mig, men jag var kvick att slå till hästen med piskan, så att hästen gjorde ett ryck. Så körde jag i vilt trav från den platsen. Kappkörning var vanligt på hemvägen. Gubbarna var fulla. Rätt som det var stannade de å bjöd varandra på brännvin. Körslor. På vintern körde värmskobonderna tackjärn från / Knäggeshyttan till Filipstad. Då kunde de vara till över ett tiotal i sällskap. Så brukade de köra kol häri- från och till Borgvik. Det var den körning som fanns. Kvarter erhölls i stugorna efter vägen å på gästgivar- gårdarna. Många härifrån gårdarna gick till andra trakter varje vår för att "arbete på förtjänst". De gick på våren å kom igen sent på hösten eller framemot jul. Somliga gick till Norrland å somliga till Norge. På denna ort fanns intet arbete att få. I Norge deltog de i dikning och od- ling, å de som var till Norrland arbetade vid sågverken. Många gick i gårdarna å sökte arbete - skomakare, skräd- dare, målare, sotare, kopparslagare, förtennare o.d. "Skôjrer" for omkr i stugorna å tiggde. De brukade vara många i sällskap. De brukade ha häst å köra. Kvinnfol- ken gick in i stugorna å tiggde. Där de vågade, pocka- de de sig fram. De tiggde mat, kläder, tagel, horn, ben å allt möjligt. De gick inte förrän de fick något. Benämning på dem: "skôjrer", "fanter", "tattrer", "skôjre- böke", "böke". / Tiggare. Det var många inom socknen som gick omkr och tiggde, för det var så fattigt för många. Främmande (tiggare från andra socknar drevs ur socknen) tiggare fick inte vara i denna socken. En särskild person var tillsatt att driva bort dem. Han kallades för "ståtrekong". Tiggarklubba el. d. mins jag inte. Ortnaman som Pilfrimgsstad, Sankt Olovs källa, Korskälla el. dyl. finns inte. - I Gilberga socken finns en Sankt Olovs källa.