KORPSKRIFTEN

...
Meny

Husdjuren

Berättare: Fredrik Andersson, Hem. äg., Näs (f. 1856)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Påskafton målades tjärkors på lagårdsdörrarna och svinhusdörrarna. När jag kom flyttande till denna gården i Näs så var dörrarna fulla med tjärkors. Jag hyvlade bort dem. Under "dömmelvecka" skulle det inte gå an att hugga el. "kôte". Kom kreaturen å trampade på sådana stickor, så blev de halta. Jag höll på med det en påskvecka, å då kom "fastra" å ville ge mig stryk för att jag tog mig före sådant som inte skulle gå an. "Du ställer te, så vi får varäveli ko fördârvad", sade hon. När en ko skulle kalva, breddes ett kläde på golvet mitt för bakändan på kon. Mor gjorde så. Det var allt för något särskilt. De "skämde" kreaturen för varandra. Det kunde de gö- ra med onda ögon, trollpåsar å genom att trolla på / kreaturen. När jag kom hit till Näs var det fullt med almanackor, "marbôsker", lieuddar, knivar, psalmböc- ker fastsatta i svinhuset, lagården å stallet. Det var för att skydda djuren mot "skämning", påsk- käringar å trolldom. Det var två gubbar, den ene hette "Kôlbring" å den andre "Krans", som gick å skämde å "gjorde ôt". Den ene av gubbarna gick före och skämde å den andre gick efter å "gjorde ôt". De skämde hästarna för varandra. Jag var med när Per på Tomta påstod att en annan hade skämt hästen för honom. Han for ut å åkte. Hästen var så villig att springa, men rätt som det var stan- nade han, å det var alldeles förbi med honom. Då kom han hem å var så ond å påstod att någon hade skämt hästen för honom. När jag disputera- de emot blev han ond å sa': "Ja' ska' skämme din häst, ska' du få se att dä går bra." "Dä ska du få", svarade jag, "men du får inte komma intill honom." Då var han bet. - Hästen ser mer än andra. / Han kan tvärstanna mitt på vägen ibland. Då ser han en likprocession. Om en då ser genom betslet så får en se detsamma som hästen ser. Det är alltid något övernaturligt i vägen för hästen, när han stannar på det viset. När en häst skoddes gjordes ett kors över hoven med kni- ven. Det var för att inte någon skulle kunna skäm- ma hovarna på hästen.

Socken Värmskogs
Landskap Värmland
Härad Gillbergs hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Husdjuren

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR