Transkriberad uppteckning

Namn på de särskilda dagarna under dymmeln ("dimmern") och påsken: "Kôrvmånda, fläsktisda, âskonsda el. dimmelonsda, skärtorsda, pannkak- fräda el. långfräda, påsklörda el. påskafta, påskdan, ânda- å trejda påsk. Den askan som blev på askonsdag skulle tillvaratagas, för den skulle va- ra så bra att koka lut av. Det var så noga i den veckan att en inte fick bullra eller skramla. Särskilt noga var det från midda- gen dymmelonsdagen. Efter den timmen å fram till påskdagen skulle det inte gå an att väva, spin- na eller mala på kvarn. Om en gjorde det skul- le en få ont av trollen hela året. Men somliga hade det för att det skulle vara "den stilla veckan". De skulle liksom börja att fira Jesu död / på onsdag. Torsdag fick ingen tälja med yxa eller kniv, så att det blev stickor. Kom kreaturen å "trôdde" (trampade) på dem, så fick de ont i benen. På långfredagsmorgon kom far med en björkvidja, å då fick vi några lätta slag med den ("lång- fredagsstryk"). Det var för att en skulle påminna sig om Kristi lidande å död. Påsdagen gjordes tjärkors på alla uthusdörrar, som var stänge för djur, så lades kvicksilver under trös- keln till lagården. Det var för att hindra "påsk- käringarna" att göra illa vid kreaturen el. ta nyttan från dem. På aftonen började skjutningen ("påsk- smäller, påskskôtt"). Det sköts inte så mycket förr, men här å var lossade de av ett bösskott, pojkar sköt med stora bodnycklar eller de hade borrat hål i berget el. i en sten, laddade det med "bergkrut" å dynamit. De höll på att skjuta till kl. 12 på natten. Det skulle vara för att skräm- ma "påskkäringarna". När de fick höra smällen så vågade de sig inte åt det hållet. På kvällen / klädde ungdomen ut sig å gick som "påskgôbber" å "påskkäringer". Pojkarna klädde sig i fruntimmers- kläder å kvinnfolken i manskläder. Sådana gick de ute på vägarna å smög. De hade "påskbrev" med sig, som de lade ned i stugorna. Om de hann så hängde de dem på dörrhandtaget el. ock kastade de dem i gången. De var försedda med käppar å "på- kar". Någon enda eld fick en se den kvällen. Det var på något högt berg. Benämning: "påskel" el. "risvål" - "bränne risvål". En stor hög med ris samlades uppe på berget. När det blev mörkt på påskkväl- len, tände man eld på det riset. All ungdom från trakten däromkring var vid elden. Å där höll de på till kl. var tolv på natten. De stod å såg på elden å bar på nytt ris undan för undan. Så hade pojkarna brännvin med sig. De gjorde konster å sprang genom röken, kastade eldbränder upp i luften så att gnistorna flög. Men det var bara för att ha roligt. På påskafton brukade en allt få var sitt ägg eller / kanske två. Det berodde på om en hade höns. Äg- gen målades inte. Påskkvällen skulle barnen hållas inne å dörren väl stängd. En kunde inte veta än nå- gon "påskkäring" kunde komma. Påskkäringarna for till "Blåkulla" på påskkvällen så kom de tillbaka frampå morgonen innan solen gick upp. Om en såg genom nyckelhålet så upptäckte en påskkäringarna. På påskmorgonen gick en å såg på solen. Då dansa- de hon. En höll ett svart silkekläde för ögonen, å såg genom det. Jag såg så riktigt att solen "hop- pade".