Transkriberad uppteckning

Numera äro inte lekar med el. utan sång i bruk. Det är bara i skolorna de leker nu för tiden, men där får barnen lära av lärare å lärarinnor. På julkalasen brukade de leka å vid midsommar. Vid ka- lastillställningar brukade de också leka. Då var det så god plats i de stora stugorna, så då fick en leka å dansa i dem. På julen brukade ungdomen göra "juldan- ser" i stugorna å då tog de med sig det de skulle ha att traktera med. Eller de "sköt ihop" några skillingar el. ören var å köpte det som skulle vara. På herrgårdsla- gen brukade herrsksapen låta tjänarna få det de skulle fägna med. Så fick de göra en bal å bjuda ett annat herr- gårdslag. På midsommarafton hade de majstång på en plan ett stycke norr om Prästbol, å då lekte de å / dansade där. Jag mins, att det var brukligt att de tog spinnrock el. karda med sig å gick till en grannstuga å spann på kvällarna. Sådana kvällar kallades för "spinnrekväller", sing. "spinn el. spônkväll". Då var det kalas på det stället de samlades. Somliga "kara å som- liga spann". På hösten gick de ihop å spann till "vam- la" (vadmal). På vintern hjälpte de varandra att spin- na lin å "blåner". Lin å "blåner" skulle vara spun- net till "vaffer". Vid "vâffertiden" skulle en börja att väva av lin- å blångarnet. - Då satt flickorna å "sang" vid spinnrockar å kardor. Frampå natten blev det dans för det kom pojkar, så det blev fullt hus. "Settle- ker" förekom också vid dessa tillfällen. Jag kan inte veta andra orsaker till att leken blev bort- lagd än att ungdomen fick så lättvindigt att kom- ma åt alla håll. Det blev ingen samhörighet. Den ene drog hit å den andre dit. Så blev det så, att de skulle bort på dansbanor å dansa. "Dä va inte rolit mä leker längre". Nu är det dansbana, bi- ografer, teatrar, bilar, motorcyklar så nu har de inte / tid att leka. De skall vara med på allt å över allt. Enskilda lektyper. "Bro bro breda ---". Den leken brukade vi leka när jag var ung. Både yngre å äldre ungdom lekte den. Å på den tiden fick vi lära lekarna av de gamle. "Bro, bro breda ligger under rygga. Vad fattas broa, stocker å stener. Ingen släpper här fram, förrän han säger sin fästemans (fästemös) namn." Ringen av lekande vandrar genom den "port", som två av de längsta deltagarna bilda med sina böjda armar. När de sjungit till orden "ingen släpper här fram" etc, så sän- ker de armarna, å ringen måste stanna. Så måste den, som blev stående främst säga ett namn el. kärestans namn. När namnet nämnts så börjar det på nytt igen. "Läse för prästen". Två "styrstolar" lades på golvet med "styrena" mot varandra. Ett lakan kastades över dem. Bakom den sat- te sig den som skulle vara präst. Han hade ett lakan / över sig, så att de inte kunde känna igen vem det var. När de föll på knä, så föll stolarna ned å de blev lig- gande på golvet. Då passade prästen på att spruta vatten på dem ("fästfolket"). Han hade vatten i mun- nen å sprutade ut. Ja' bär en puta full av fjär, full av fjär, lägger den för vännen kär, vännen kär. Vem ska' ligga uppå den? Jo det skall allra kärestan å vi ska' kyssas å klappas uppå den. En av deltagarna gick inuti ringen bärande en näsduk under det att deltagarna gick runt i ringen å sjöng. Vid orden "vännen kär" lade gossen (flickan) näsduken framför en flicka (gosse), å så föll de båda på knä å klappade å låtsades kyssa varandra. "Gömme ringen". Gömme ringen väl, väl. - Deltagarna satt i en "krets" å hade en ring, som de smusslade till varandra. En deltagare skulle gissa vem som hade ringen. Han / fick hålla på att gissa till dess han gissade rätt. Dröjde det för länge, fick hanlägga pant. "Låne vârme". Jag mins att de unga å äldre med brukade leka denna lek om julen hos överstlöjtnant Lövgren på Prästbol. Då var prästerna med i leken också. "Låne låne varme gå te näste granne. Se där ryker dä." Vid de sista orden passade de på att byta makar, då gällde det för den som gick å "låna vârme" att ta en plats, eljest fick han hålla på att gå.