Transkriberad uppteckning

Det fanns "backefôlk" förr i världen. Det talade allt de gamle så mycket på. Det var små gubbar som bodde i backen. Men de höll till i husen också. Jag mins att mi- na föräldrar var så rädda att dundra eller packa på kväl- len. De ville inte störa "backefôlke," för de räknades som nyttiga att ha i husen. De var nyttiga för kreaturen. De skötte om kreaturen så att de blev feta å granna. Det fanns sådana i ett magasin. De siktade mjöl där varenda kväll. Folket tyckte att de hade förtjänat nå- got å så lät de sy en ny kostym å hängde i boden. Se- dan ställde de sig i smyg för att höra vad gubben skul- le säga. "Grann gôsse sekter aldri mjöl mer", sa gub- ben. Å sedan blev inte något mjöl siktat mer av honom. Det var en bonde som hade satt upp ett stall. Det var omöjligt att han kunde få ha hästarna i fred i stallet. / Ibland var de lössläppta å ibland hade de sparkat sig, å det blev alla fel. Då kom en grå gubbe en kväll å bad honom flytta stallet, för hästarna "meg" på hans bord. Det var "backefôlk" som bodde under stallet. Han ha- de byggt över dem. Bara stallet var flyttat, så blev inget fel på hästarna. Då hade de foder i häcken jämt.