Transkriberad uppteckning

Jag mins inte annat än att de "lutte" till Arvika å handla, när jag var barn. Kan inte minnas att det fanns handelsbod på närmare håll. Man fick köpa allehanda slags varor av sådana som gick omkr. å handlade. Det kom västgötar, dalkarlar, smålän- ningar å tattare å sålde varor. Västgötarna sålde klädesvaror, knappar, spännen, nålar, remmar o. dyl., smålänningarna sålde vävskedar, dalkarlarna kom med alla slags järnvaror och tattarna sålde kam- mar, klädeshängare o.d. - allt gjort av horn, ben el. trä. Från Dalarna kom även kvinnor. Marknad. Från denna trakt ha de brukat hålla sig till Arvikamarknaden, som hålles första veckan i oktober. Förr i världen hölls den marknaden i / tre dagar, torsdag, fredag och lördag. Det var kreaturs- marknad. De som skulle köpa eller sälja kreatur for till den marknaden. Skinn, fågel och villebråd hade de med sig. På marknaden passade de på att kö- pa sådant som de nödvändigtvis behövde, såsom salt, laggkärl, slipstenar, liar, yxor m.m. Så köptes alltid något gott med hem till barnen, såsom papparkakor, karameller, leksaker el. d. Det skulle också vara nå- gon "mâtensgåve" till de äldre som var hemma - ett halskläde, huvudduk, förkläde, tyg el. dyl. Pojkar o. jäntor gick till marknaden för att få träffa varandra. Fästfolk förlovade sig på marknaden. Barnen togs sällan med. De skulle allt vara bra vuxna, innan de fick följa med. Jag mins, att det stod någon vid kyrkan om söndagar- na å sålde tobak, liar å äpplen. När folk kom ur kyr- kan, så gick de å köpte av handelsmannen. Skogskörslor förekom. På vintrarna var det mycken kolkörning. De som hade skogar, brukade kola en och flera milor. De kolen kördes till bruken / på vintern. Alla som kunde komma från gick till Norge eller Norr- land å sökte sig arbete. De gick på våren å kom till- baka när det led fram mot jul. I Norge var de med på jordbruksarbete å i Norrland arbetade de på sågvärken. Själv var jag i Norrland i min ungdom å arbetade på sågvärk. Det var bättre betalt där så att vi kunde få några kronor över. Hantvärkare brukade allt komma då å då, såsom sotare, förtennare o.d. I min ungdom gick en sotare Blixt omkr i dessa trakter å sotade, men han gick omkr i hela Värmland å sotade. Traken besöktes av "skôjrer" (tattare). Sådana var det gott om i min barndom. De brukade komma många i sällskap. Oftast hade de en gammal "hästkrake" att köra med. De bytte hästar. Man- nen sysslade med förtenning, horn.- el. benarbeten. Kvinnorna gick i stugorna å tiggde mat å kläder. Barnen följde med in i stugorna. Det första "e skôj- rekône" sade när hon kom inom dörren var att / det var så vacker väder, regn, snö, kallt, varmt å gott i stugan. De gick gärna direkt fram till spisen utan att fråga. Kvinnorna rökte pipa. Småbarnen bars på ryggen. Trasiga och eländiga. Tiggare kom från andra socknar.