KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tjänsteandar

Berättare: O. E. Eriksson (f. 1858)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

(Hus- och gårds) tomten. "Tomtegôbben" var en aln lång. Han visade sig som en människa. Det var inte tal om annat än man- liga tomtar. De tomtar som de gamle talade om ha sett var klädda i byxor. Efter som gammalt folk be- rättade, för jag har inte sett någon, så skulle tom- ten vara klädd i röd "toppluva". Den hang ned på ryggen med en tofs och var stickad av rött ullgarn. Rock och byxor av grått vadmal. Rocken gick ned till mitt på lårbenet. Byxorna räckte till knäna. Strum- porna var röda el. gråa. På fötterna hade han som träskor med långa spetsar. Pipa vet jag inte att han hade, men nog brukade han tobak, för det var gamla som lade tobak i stallet, för att han skulle ha. De gamla höll före att tomten hade / bott på en och samma tomt i all tid, så han skul- le vara väldigt gammal. Å han flyttade inte om inte de kunde hitta på å göra något sär- skilt mot honom, så att han blev tvungen att ge sig till ett annat ställe. Har inte hört talas om att han uppträdde naken. När det var tal på honom, så beskrevs han med kläder på kroppen. Han hade två ögon som män- niskor. De lyste så "vasst" i mörkret. Han var osynlig. Alla sådana väsen var osynliga. Ibland visade de sig. Men det var bara vissa personer som kunde få se dem, för jag hörde talas om att flera personer varit i sällskap, men bara en av dem fick se tomten. Den som fick se tom- ten skulle hålla tyst å han fick inte tala om det förrän dagen efter. Såg en skrömt, vad det vara må, så skulle en inte nämna nå- got förrän morgonen därpå. Det skulle vara så farligt. Tomten uppehöll sig i husen. Han kunde hålla / till var som helst på gården. Han"vakade" över allt. Mest höll han sig i stallet och lagården. Men han var också i ladan och på logen. Om de var på logen å tröskade på kvällen då fick de höra tomten tröska hela natten. Bullrade någon i stall eller lagård eller svor el. slog dju- ren, så blev tomten ond. Han gav örfilar. Min farfar skulle väl inte annat veta när han kom till stallet en kväll å rappade på hästen för att han stod i haverlådan å åt. Då fick farfar en "settôpp" för örat, så han kunde knappt ta sig ut ur stallet. Benämningar på tomten: "tomtegôbbe, tomte, tom- tefar, han, nisse. Olika namn med avseende på uppehållsplatsen: "botomte, staltomte, hustomte". Vet inte hur tomten var. Ibland var han ond å ibland god; det var allt efter som de kunde med honom. Var det fredligt folk på gården, så trivdes tomten å då ställde han med kreaturen så att de fick foder både natt och dag. De stod / och åt "stött". Det var allt som bra att ha tomte, för det blev så drygt i ladan å kreaturen höll sig tjocka å feta. Men somliga tyckte inte om honom ändå, för de menade att han var något ont som inte skulle vara. Å att detta väsen fanns var allt de gamla så säker på. Var det någon som sade emot dem om det, så blev de onda. Far hade hört av sin far att det var på ett ställe fodret var så drygt. Husbonden visste att han ha- de tomte. En kväll gick han å ställde sig på "lur" i ladan. Tomten kom å kastade ner ett par ax från ryggen å pustade som om han hade haft en stor börda. Husbonden tyckte inte det var något att vara trött för, så han sade: "Dä va allt nô å pus- te för dä". "Dä kan du säje", sade tomten, "när ja' får dra bort från dä så mö som ja' ha droge hit, så ska du inte vare så stor i mu'n". Den bonden blev utfattig. Det gick utför å utför med honom. I Tobol hade de en tomte som hjälpte till att sikta mjöl. Han höll till i boden. När de ville ha något / mjöl siktat så satte de dit sikten å mjölet. På mor- gonen var det färdigt. En gång hade matmodern där fått se tomten. Han var så "fillite" (trasig) så det var inte annat än trasor han hade på sig. Då syd- de hon en grå vadmalsdräkt åt honom å lade innanför boddörren. På morgonen när hon kom till boden, så hade tomten de nya kläderna på sig, å då sade han: "Grann gôsse sekter inte mjöl mer". Han kunde ställa till med "rammel å oväsen" om nat- ten, men det var inte farligt bara en höll tyst om kvällarna. Han tyckte inte om "blacka" hästar. Han tyckte inte om att främmande häst kom i stal- let. Den gick lös på morgonen eller var utsläppt på backen. Tomten fick mat om julkvällen. Ännu medan jag var barn, hörde jag talas om att somliga satte ut mat å honom.

Socken Gunnarskogs
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tjänsteandar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //