Transkriberad uppteckning

Mer än vanligt tidigt var det att gå upp denna mor- gon. Tävlan var det inte, men det var så många arbe- ten som skulle göras innan middagen den dagen. Ha- de inte all julved blivit huggen förut, så skulle det göras på morgonen. Då var det att tända upp en eld på vedbacken, så att en såg att hugga veden. Den veden skulle räcka över hela julen, om det skulle vara noga. Arbetet för dagen avslu- tades vid tvåtiden, för då gick helgen in å inte var det långt kvar till mörkret. Julstänger. Kan inte minnas att dylikt förekommit. Fågelkärven. "Fôggelneka" sattes upp när en hade lyktat med det mesta arbetet el. omkr middagen. / Den sattes på lagårdstaket eller på en stör i när- heten av uthusen. Det skulle vara den sista ha- verneken som bands för året. Ett bastant band vreds om mitten på den, så att hon skulle hålla säkert ihop. Några brödsmulor från julbordet bru- kade far få av mor att strö i neken för att det skulle bli riktigt högtidligt för fåglarna. Det skulle bli bra på marken nästa år, om fåg- larna fick riklig "julkôst". Det var gulspar- ven som en väntade skulle komma i neken. Somliga hade en "fôggelnek" andra två, det var allt eftersom de hade havre till. Hon fick sitta till våren. Då var den tom, å då togs den ned å bars till lagården å kreaturen fick äta upp den. Doppa i grytan. Det brukar de ännu. Men i min barndom var det inte så noga för då kom var å en med en kak- bit å doppade direkt i grytan allt eftersom de åt. Det var att hålla kakan el. "stompen" i / den ena handen å korvbiten eller köttbiten i den andra, så gick man åter och fram mellan soffan å grytan. Både barn och äldre väntade mycket på denna måltid, för då fick barnen vara med också såsom de andra. Julafton kallades också här för "dôppredan". Att doppa: "dôppe i gryta". Ingen annan middagsmat den dagen. Sedan fick en reda sig till framåt fyratiden, då en fick kaffe, smör- gås ost och korv. Kreaturen. På dagen iordninglagades särskilt åt varje ko samt åt hästen. "Kröttra" fick av det bästa höet och hästen fick havre å gott hö till "nattfor". När det fodret delades ut sade man: Ät väl, trivs väl, lägg hullet på reva å inte på rompa. Då skulle kreaturen komma att trivas å må gott nästa år. Varenda ko skulle veta om att det var julkvällen. Klockan 12 på julnatten var det så konstigt att al- la djur skulle kunna tala. Men vad som sades har jag inte hört något om. Kl. 7 på kvällen / fick kreaturen detta foder. Å den kvällen skulle en läsa "Fader vår" innan en gick ut ur lagården för att djuren skulle vara bevarade för det onda. Så hade de gamle det. Julbadet. Det största kar som fanns på gården togs in å fylldes med vatten. När arbetet var slut för dagen skulle alla i huset "löge" sig - de äldre först. Då skulle he- la kroppen tvättas. Somliga lade blommor i karet som de gömt från sommaren för att det skulle bli friskt å lukta gott. Stugans klädsel. Jag kan inte själv minnas att särskilda bonader hängdes på väggarna, men säkerligen hade det bru- ket förekommit i socknen, för jag hörde de gamla tala om att de hängt "väv" på väggarna. Det var bara i förmögnare hem. Ljusstakar gjordes av trä el. man gröpade ur äpplen å satte ljusen i å "snudde" papper om. Julgranen fanns ganska allmänt i hemmen på / 1860-talet, men då var det inte många prydnader i den. Äpplen, ljus, pappersremsor klippta i uddar och stjärnor, hembakade ringar var det enda. Många hade bara en liten buske stående på ett bord. Det var trångt i stugorna förr i världen så det kunde inte vara plats för så stor gran. Julhalmen. De tog in råghalm å lade på golvet på julafton. Det lades tjockt med halm över hela golvet. Den halmen lades dit för att det skulle vara likt när Jesus föddes. Barnen lekte i halmen. Även de äl- dre lade sig ned å lekte med barnen. Om bar- nen somnade i den så fick de ligga till morgo- nen. När jag växte upp så var detta bruk så gott som försvunnet, men på enstaka ställen höll de det kvar. Halmen låg på golvet till tredjedag jul. Då togs den bort å bars till kreaturen, för det var inte råd till att ha bort halmen. Julbrasan. Jag mins så väl att far ställde med den / brasan. Han tog björkved å reste på sned mot mu- ren, å det blev en brasa som stod högt upp i skor- stenen. Det var "julkvällsvarmen". Den skulle brin- na ned utan att någon fick röra den. Föll en brand utåt spisen mot rummet så skulle någon dö i huset eller flytta bort nästa år. På morgonen såg far efter om det fanns spår efter männi- skor eller djur i askan. Det skulle betyda att nå- gon skulle komma till el. lämna huset kommande år. Var spetsen inåt kom någon till huset, var den utåt så kom någon att lämna det. Julklappar. Var och en fick nya plagg till julen å det skulle vara som julklapp. Julbordet och julbröden. Mor talade om att de hade två stora ljus brin- nande hela natten i hennes hem. Det var fars å mors ljus. Var mors ljus kortast på morgonen, så skulle hon dö först. Var och en hade sin "julhôg". I den fanns alla / sorters bröd som bakats till julen. Dessa högar fick ingen äta upp förrän tjugnedagen. Det var det sista av julen. Dräng och piga fick ta sitt bröd med sig hem om de ville. Julaftons kvällsvard. Mellan kl. sju och åtta var en färdig att "äte jul- kväl". Då slogs båda slagen upp på slagbordet, å faten sattes fram. Innan man började att äta läste far en bön eller en psalm. Det var noga med det på julkvällen. Där det fanns barn skul- le julgranen brinna medan en åt. Då var det fram- satt skinka, ost, korv, kött, fläsk, smör och bröd. Det fick en äta till lutfisken, om en ville. Huvud- rätterna var lutfisk och potatis och därefter havergryns- el. risgrynsgröt med en mandel i. Den som fick den mandel skulle bli gift un- der det år som kom. Brännvin å hembrygd dricka skulle det vara. Alla deltog i måltiden. Den som blev först att äta från sig, skulle dö först. De skulle "rimme" för gröten, för att det var ett / gammalt bruk, som de äldre varit med om. Bordet dukades inte av för att de som inte var syn- liga skulle se att en inte missunnade dem. Ing- en plats lämnades tom vid bordet. De som trodde på tomten bar gröt till honom. Den sattes i stallet el. lagården.