Transkriberad uppteckning

Jag kan åtminstone inte minnas att jag hört ta- las om något väsen i människo- el. djurgestalt som skulle vara i säden. Klädseln skulle vara tunn. En hade inte mer än en skjorta och ett par byxor på sig å ibland när det blev förvarmt togs skjortan av också. Grannarna lämnade hjälp om de bads att hjälpa. Skära har använts ända inpå senare tid. Den har vi använt att hacka löv med, ta av po- tatiskålen, ta ljung med. Råg mins jag inte att man skurit med den, men far hade varit med om det. Han hade skurit råg mellan stubbarna i skogen. De brän- de å sådde råg i skogen. Den rågen kunde de inte skära med lie utan de "lötte" ha skära. Var å en försökte allt bli först, sedan hade den som blev först detta att skryta med både länge å väl. / Det var inte annat än en tävlan. Det skulle vara så "bôrt" att bli först. Det kunde allt hända att lien å rivan var borta på morgonen och att någon varit framme å gömt det för att en skulle få gå å "för- sinka" sig med att leta. Det var dåligt att bli sist. De andra i byn brukade allt hjälpa den som blev sist. När det sista skars på åkern "tog en har'n". "Vi ha toke har'n i da'", sade man när man hade sku- rit färdigt det sista av havern eller rågen. Vet inte att man dödat något djur å grävt ned i åkern för skördens skull. Den sista neken kallades "löktenek". Den ville de allt gärna göra så stor som möjligt, för fåglarna skulle ha den på juafton. Blev det inte jämna neker, när säden sättes upp, så blev den, om han var gift, som fick den neken, änkeman, innan årets slut. Var det en ogift som fick den så skämta- de man å sade att han skulle få ett barn innan han blev gift. Man skulle inte ta så noga med sig på slutet utan låta något litet ligga / kvar, för det skulle vara välsignelse med det. Tappade strån räfsades upp å togs med hem. Intet sär- skilt med dem. Vid slåtterns slut hade de ett litet kalas. Då skulle det vara "löktsup" å "löktgröt" å vid skördens slut fick en "skårgås". Det var en kaka med smör å brun ost på. Alla som deltagit i skördearbetet skulle vara med. Tröskningen. En eller två tröskade med slaga. På större ställen, där det var rymlig loge "törskade de fyra". Vanligen ett par tröskare på varje loge. En el. flera neker lades på golvet å så slog man på dem med sla- gorna från toppen till roten och tillbaka till top- pen igen, så vändes de å man började på samma sätt, så fortgick det till man kom till andra än- dan av logen. Eller vid havertröskning så kastade den ena upp neken litet från golvet å kamraten som stod mitt emot passade på att slå till hen- ne innan hon nådde golvet. Så slog de växelvis / till dess att neken gick sönder. Fyra el. fem neker tröskades på det sättet, sedan hade man ihop den halmen å tröskade den framåt golvet - vände den framåt undan för undan å tröskade. Tröskning- en börjades i november eller början på december Sedan höll de på till dess att allt var tröskat. All tröskning skulle vara färdig till jul. Kl. 2 och 3 på morgonen var de på logarna å tröskade ("tröske otte"). Så höll de på till dess det blev ljust på morgonen. Man lyste sig med "törved". Den lades i en gryta. I senare tid användes ljus och lykta. De ville så ogärna tröska om kvällarna för de var rädda för att det inte skulle bli fred om nätterna. De ville helst vara upp i arbete på morgnarna. "Lokatten" - det var när en lade slagan om nacken på en, som kom in på logen, å klämde till. "Nu ska' du få känne på lokatten," sades det. Det var bara ett skämt. Sådana som kom på logen å inte var vana att tröska fick känna på slagan. Rätt som det var så fick han / sig en "köss" på örat av sin egen slaga. Kamraten gav hans slaga en sprätt. Mössan slogs av ibland. Det nya årets skörd togs i bruk när det gamla var slut. Man tog av det gamla så länge det var kvar.