Transkriberad uppteckning

Dä va en gång en bonne, som ha- de e så gräselitt dummer käring. Bonnen hadde en gång rest bôrt. När han kôm hem hadde ho(n) gjort så fint. Lannera va kraffsata å fina å ho tala um att ho sått. Då fråga bonnen va ho hadde sått. "Jo", svara ho, "ja hadde en hoper salt å 'dän något sår, han något får'." - Det ordstävet går ännu i Gällstad: Den något sår, han något får, sa käringa, som sådde salt. - När bonnen kôm in i laggårn feck han se, att dän ena koa va bôrte. (Han hadde två) Å så frågte han käringa, var koa va. " Dän geck ja te marten mä, sum / bestämt va", sa ho, "å sålde na, å så to ja mä me dän ene kôperkätel, vi hadde ju två". - "Var har du penga?" fråga bon- nen. " Ja sålde på kredit", sa käringa, "å så lämna ja kôperkätel i pant, för 'pant bär pänga hem'". Bonnen va rasanne över att käringa has hadde vôrt så dummer, å ve näste marten to han dän ane kôperkätel å ga se iväg te stan. Mett på tôrget satte han kätel å föllde dän mä vatten. Så skaffte han se ett metespö, å satte se te å meta, sum han låtsa. Alla människer skratta åten dar han sat, men dä brudde han se inte um. - Rätt sum dä va kôm dä två kara sum prata mä varandra å så feck dum se bonnen. Då skratta dum bägge två, å den ene sa: "Dän är nästan lika dummer sum käringa, sum ja köpte koa å, å feck kätel i pant". Då tog bonnen bedragarna.