Barnamörderskor eller sådana som gjort något riktigt ont skulle bli ridna av 'mara'. Tallåsgumman på Åsen brukade säga: 'Mara-stygga rir mäj'. Elaka människor gick igen som mara, sedan de dött. När en tog av sig skorna på kvällen, skulle en inte sätta dem med spetsarna inåt sängen utan utåt rummet, för stod de med spetsarna inåt så gick mara uppi dem å kom i sängen. Maran sa' de också, att hon skulle vara ett 'ont andeväsen'.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
