Transkriberad uppteckning

Julaftons morgon. Den morgonen steg de upp tidigare för att de skull hinna med alla sysslor till middag den dagen. Vid två-tiden senast skul- le man vara färdig att 'ta hälja'. Julveden skulle allt vara huggen före julafton. Om en inte hunnit att hugga all den julved som beräknades så fick en ju stiga upp ti- digt hugga den. Julveden skulle räcka till nyår, om det var rätt. Julstänger. Har inte hört talas om sådana. Fågelkärven. 'Fôggelneka'. Den sattes upp på lagården eller på en stör utmed uthusen. Den uppsattes vid tvåtiden på dagen. Den som hade så mycken säd, att han hade råd att sätta upp två neker, så var det ju så mycket bättre. Men van- ligen / satte man upp en nek bara. Brukade se ut en av de bästa nekerna som låg i botten på ladan. Den gömdes då till julafton. Den brukade allt få sitta mest hela vintern. Fåglarna skulle ha den för att de inte skulle bli utan mat till julen. Det var så att alla djur skul- le ha litet fägnad, så att de visste att det var jul. Doppa i grytan. Inte länger sedan än jag var barn, så var det vanligt i var stuga att man doppade i grytan. Å det bruket har de in- te lagt bort ännu på orten. Men nu för tiden så står de väl inte runt grytan som då. De stod då å passade å väntade på att få doppa ned brödbiten i grytan. De åt så att flottet rann om munnen, för det var fett spad i den grytan. Det brukade allt ske så där vid 12-tiden på dagen. Man doppade limpa å kaka - mest tjockt bröd, så att det skulle förslå något, för en fick inte något mer mat till middag den dagen. Kreaturen. Kreaturen skulle ha hö på julkvällen. De fick var sitt fång i krubban. Hästen fick havre. / Julbadet. Det var nog ett gammalt bruk att alla i familjen skulle tvätta sig fram på aftonen å göra sig fina. Då skulle en allt tvätta både benen, fötterna å huvudet å sedan by- ta både under och över. Det var lika noga med barnen som med de äldre. Helst skulle man ha nytt på sig. Det hade man sedan hela julen. Stugans klädsel. Känner ingenting om det annat än att man skurat å gjort golv, väggar å tak så fint som möjligt. Julgranen. Julgranen fanns i min barndom. Men då kläddes hon inte så mycket som nu på senare åren. Vi ha- de några papper, hembakade pepparkaksgubbar, ringar och äpplen i den. Ljusen var hemstöpta. För länge sedan tillbaka så hade bara små buskar som sat- tes på bordet eller i ett hörn. Julhalmen. Den hörde jag talas om. För i mina föräldrars ung- dom så hade de haft halm på golvet, å då sov / barnen i den på julnatten. De lekte så att de låg å som- nade i den, å då fick de ligga. Julbrasan. Det skulle vara en stor julvarme, som lyste upp stugan. Det var far som skötte om den. Det var inemot en skul- le lägga sig, som en tände den, för att det skulle bli varmt å gott. Det skulle vara björkved till den. Julklappar. Det blev just inga andra julklappar än det en fick i klä- desväg å skoväg till julen. Julaftons kvällsvard. Då fick vi såsom det brukas ännu i dag, lutfisk, smör- gås, fläsk, kött å korv till den och gröt det sista.