Transkriberad uppteckning

Födelse, dop och föreställningar om det späda barnet. Före förlossningen. Har inte hört annat än ett skämt att man skulle lägga ett värk- tyg, en hyvel, stämjärn el. dylikt under sängen, om man ville att det skulle bli en pojk. 'Ongen' hade en käring med sig. Anting- en hade hon den i förklädet el. i en nattsäck, eller kom stor- ken å släppte ned 'ongen' genom skorstenen. Att spinna å väva höll de för att vara bra för den som 'var med onge'. Fruntimren brukade allt för det mesta hålla på med olika arbeten till inpå den tiden då de skulle 'få onge'. Den ogifta havande kvinnan var inte ansedd som heder- lig. Hon hade burit sig uselt åt, å om en sådan hade de mycket att prata. Hon kunde inte visa sig bland folk, så skamligt var det. Att ha samlag var inte riktigt förrän efter det de var gifta. / Nedkomsten. Det var trollkäringar som sades kunna överföra förlossningssmärtor- na på mannen. Om en hade kommit över en orm som höll på att ta en tåssa å kunde rädda tåssan å slå ihjäl ormen, så skulle en kunna hjälpa den som hade 'barsnöd'. Då skul- le man ta käppen med, som man hade använt vid till- fället. När en kom in med den å höll den över 'barsängskvin- nan' så skulle plågorna ge sig å hon skulle föda. Man- nen skulle vara närvarande, för det troddes att inte plågorna blev så svåra om han var inne hos henne. Om han höll i henne, så skulle inte plågorna bli så stora. Jag hör- de talas om att barnsängskvinnan satt sig över en bytta eller kar för att hon skulle få lättare att föda. Då föd- de hon barnet i byttan el. i karet. Det fanns ju inte barnmorska förr utan de fick hjälpa sig fram så gott de kunde. Någon mera kunnig gumma anlitades vid ett sådant tillfälle. Om en manlig kom in i ett hus där det fanns ett nyfött barn, så tog de mössan från honom å gömde. På senare tid har det inte varit annat än ett skämt 'Söndagsbarn' skulle bli snälla barn. De skulle inte bli / till mycket ont i världen å torsdagsbarn skulle bli 'i syne'. Den som fötts med 'segerhuva' skulle bli stark å mäktig. Rik skulle han också bli, men han fick också många motgångar. - 'Barsängsgröt' kom käringarna med någon dag efter det barnet var fött. De närmast boende kunde kom- ma dagen eller ett par dagar efter förlossningen. De hade vanlig vit gröt med sig. Den var prydd med socker å ka- nel. Barnet kunde allt få någon styver el. klädesplagg då. Efter förlossningen. Barnet tvättades strax efter födseln. I min tid har de inte haft något vidskepligt för sig, men jag hörde väl de gamla här brukade tala om hur det hade varit. Särskilt brukade man som barn sitta å höra på vad 'rotkäringar' å 'rot- gubbar hade att berätta om sin tid. Så fick en veta att de hade knivar eller annat stål i badvattnet för att inte 'ongen' skulle få något ont på sig i vattnet. Det vattnet skulle vara inburet i stugan före solnedgången å vattnet, som 'ongen' badats i, fick inte slås ut samma dagen. Det skulle stå till morgonen. Det var inte bara / det första vattnet som skulle stå till morgonen, det höll man på med så länge som 'ongen' var späd. Eld brukade de ock- så sticka i vattnet innan ongen badades. Det var mest för sjukdom de var rädda. Vattnet kunde vara 'förtrollat'. Bar- net kunde få 'sôge' (engelska sjukan) eller andra sjukdomar i vattnet, å inte bli som det skulle vara varken till krop- pen el. förståndet. Det var sådant de var rädda för. Barnets kläder fick inte hänga ute efter det solen gått ned eller sedan det börjat falla dagg. Det skulle vara så farligt för barnet om det fick kläder på sig som det fallit dagg på. I vaggan. När barnet lindades sattes en nål i listen för att det inte skulle bli bortfört av onda makter. En silverring var bäst, men det var inte alla som hade sådan. Hår å naglar kasta- des på elden, för det skulle inte vara bra om sådant blev utkastat å kom i luften. Barnet skulle bli sjukt. Främmande kunde komma in när som helst, men man var rädd för tattare och andra kringstrykare. Och barnen voro alltid så skrämda för sådana att de sprang å gömde sig / så snart de fick se en sådan komma. Man trodde att så- dana kunde ha något 'ont' med sig som kunde komma på barnet. - Barnet kunde bli 'bortbyting'. Det var tomtar å troll å t.o.m. 'sjöråa' som kom å bytte. Det var en som hette Kristoffersson. Han hade två pojkar. Den ene var som han skulle vara, men den andre var underlig. En dag ha- de modern skyndat ett ärende till en närbelägen kvarn för att hämta mjöl. Barnet låg i vaggan å sov. När hon kom tillbaka så såg hon med detsamma att det var ett annat barn som låg i vaggan å skrek. Hennes gosse ha- de varit så fin å snäll, men nu låg det en tjock å 'pôsit' onge i vaggan. Den ongen var alltid så 'grinig' å besvärlig. Å han blev så hela livet igenom. Det såg ut som om han skulle ha gått i vatten i hela sitt liv. Fötterna voro så stora så de kunde ha räckt till två Ögonen voro som vatten, å köttet var väl inte annat än vatten det häller. Det skulle vara 'sjöråas' onge det. Så påstods det. Det är den enda bortbyting som jag sett å hört talas om här på orten. Jag hörde sägas att mo- dern inte hade varit något snäll mot det barnet, för / hon trodde att hon skulle få sitt barn tillbaka om hon var elak mot bortbytingen. Dopet. När de hade varit borta till dopet med barnet, så skulle modern gå ut i farstun å möta det, när de kom med det. Å då gav hon barnet en kaka å ett halft skålpund smör. Det var för att barnet aldrig skulle bli utan fö- da i livet. Så skulle modern gå till en nordrinnande bäck å kasta hästskosöm i vattnet för då skulle bar- net få lycka under livet. Kvinnan som bar barnet fick inte stå över en öppning eller springa i golvet när hon höll barnet. Om hon inte iakttog detta så skulle inte bar- net någonsin ligga torrt i sängen. 'Faddrarna' skulle vara släktingar eller närstående till modern. Helst sådana som var kända för goda seder å dygder. Sådana som de var, skulle barnet bli. Det var allt mycket den tron för ett par mansåldrar sedan. Man brukade uppkalla barnet efter någon gammal i släk- ten. Kyrktagningen. Fem eller sex veckor efter det hon fött / barnet så skulle hon 'gå i körke'. Då skulle hon gå fram i koret en söndag å där tog prästen henne i hand å läste över henne. Hon var som en 'hedning' förut. Hon höll sig hemma till dess hon hade 'gått i körke'. Barnsjukdomar. Om den havande kvinnan blev skrämd, så fick barnet 'vådelsemârke' på kroppen.Det var farligt om hon fick se eldsvåda å slog sig på kroppen med handen el. tog sig i ansiktet. Var inte bra, om hon fick se en hare. Då kunde barnet bli 'harmynt'; blev hon rädd för en orm så kunde det bli fläckar på barnet av ormens färg el. det kun- de bli 'ormögt'. 'Skelögt' kunde barnet bli, om hon tittade på någon som var 'skelögd' el satt skelade med ögonen själv. Hon skulle inte ha några konster av något slag med sin egen kropp - inte härma andra el. dyl. Var heller inte bra för henne att närvara vid slakt eller att se en död eller en grav. Benämning på engelska sjukan: 'sôge'. Den sjukdomen kun- de barnet få i vattnet eller om det var ute på kväl- len efter det solen gått ned. Då skulle man ta / upp en torva i gräsbacken å dra barnet tre gånger un- der torvan, så skulle man ta något av barnets kläder å lägga under torvan å trampa till. En del drog med- sols å en del motsols. Avvänjning. Det var nästan så att 'ongen' fick 'pôppe' till dess att mo- dern var färdig att få nästa. Vid tandfällningen brukade tanden kastas bort. Den som kas- tade bort tanden bad för barnet å sade: 'Giv mig en guld- tand i stället för en bentand'.