KORPSKRIFTEN

...
Meny

Maran

Berättare: Karl Andersson, Hem. äg., Myra (f. 1868)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

'Mara' kom osynlig å lade sig på den hon ville åt. Hon kunde komma genom vilken springa som helst. Det gick ett tal att det skulle vara människor som 'gick mara'. Far berätta- de att det var en gubbe som hade hängt en lie över häs- ten, som han skulle ta maran på. När han kom till stal- let på morgonen, så hang drängen på lien. Människor å djur blev sådana av maran. Om ett träd inte ville väx- a, utan krympte ihop å blev risigt så hade det 'ma- ra'. När maran red så blev människan eller djuret så svett så det blev 'lödder'. Matt blev en också. 'Markoster' å stål skulle vara bra mot maran.

Socken Ny
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Maran

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //