Transkriberad uppteckning

Gamle Maja i Skattebol satt å vaktade en kolmila i sko- gen. Då såg hon 'skogråa' tydligt. Hon kom ledande med en ko alldeles för näsan på Maja. Hon var så vacker. Klänningen var grön å en grön duk hade hon på halsen men ingenting på föt- terna. Håret var långt å hängde ned på ryggen. 'Här skâ' du få se på mi vackre ko' sa hon, 'å näste gång får ja' se di.' När hon hade sagt detta, så försvann hon. Men Ma- ja hörde 'kobjälla' långt inåt skogen å så hörde hon, att 'skogråa' sjöng. Hon fick aldrig se henne mer än den gången. Ortens benämningar på kvinnliga skogsvasen: 'Skogråa, ho' som ä i skogen', skogsjungfrun. Det var hon som ledde folk vilse, när de kom åt skogen. Hon hade den 'makta' att hon kunde det. Men om en läste 'Fader vår' så kom en rätt igen. Somliga sade att hon kunde 'förvänne syna på folk'. För när de kom ut för henne / så tyckte de att de såg så mycket konstigt som de inte hade sett i skogen förr fast att de hade gått där så många gånger. Hon kunde trolla på 'fjärhanen' så att inte någon kunde skjuta honom. De gamle kunde sitta å ta- la om sådant. En skulle inte svara om hon ropade å inte nämna namnet på någon eller tala på henne efter det blivit skumt. Hon kunde få makt då. Om en sett henne skulle inte tala om det samma da- gen. Hon hade en svans like en häst baktill. Hon upp- trädde som en människa. Det var en 'skogrå' som kom till en kolare. Han höll på att bränna tjära vid milan. Hon ställde sig intill var- men å bredde upp klänningarna å sätte 'râva' mot varmen. Så frågade hon kolaren vad han hette. 'Jo, ja' hetter sjôl', sade kolaren å därmed tog han en stor eldbrand å körde i 'râva' på henne. Å hon till att springa å skrika: 'Sjôl brände mäj, Sjôl brände mäj. Då skrek de andra 'skogsråra': 'Ha du sjôl bränt däj så får du sjôl ha't'. Så var det en torpare som aldrig fick vara i fred för / 'skogråa' för så fort det blev kväll så kunde han in- te hålla sig hemma. Han var tvungen att springa till skogen å där var han till efter högsta natt. Så träffa- de käringen hans 'skogråa' en gång å då frågade hon vad hon skulle göra vid den stora tjuren som inte vill gå hem om kvällarna. 'Jo', svarade 'skogråa', 'du ska ta' tibast å vänderot å môssa på taket på norra sidan skorste- nen. Det skall du koka å ge honom'. När käringen kom hem så kokade hon det å gav gubben. Sedan gick han inte åt skogen om kvällarna mer. 'Om ja' hade vetat det ja', sa- de skogsrået, 'så skulle du ha fått se på annat.