Transkriberad uppteckning

'Tomtgôbben' skulle ha mat om 'julkväl'. Det var bruk i farmors tid. Å han skulle ha av allt som var på jul- bordet, annars var det inte bra. Det skulle stå ett grötfat å en sup på bordet för hans räkning. En gumma var ute å letade efter en kalv. Hon såg kalven, men kunde inte höra bjällan, som han hade på sig. När hon kom att se efter så var bjällan fullstop- pad med gräs. När hon kom att se efter fick hon se en liten grå gubbe krypa i diket. Det var en tomte som hade varit framme. När de fick örfilar av tomten, blev de sjuka. De skulle inte tala om honom om kvällen. Han höll inte fred, om han fick höra att de nämnde honom. Särskilt hög- tidsdagar skulle man akta sig för då var han mer noga än eljest. Han tålde inte att höra 'rammel' på kvällen. / Han blev ond då å höll folket vaket hela natten. Hos ett gammalt folk i Tannerud fanns det tomtar, å där behövde de aldrig att se till kon som skulle kalva, för det skötte tomten om. Han 'tog kalven från kon' å hade den i ketten. Där kallade de tomten för 'den lelle drängen'. Han var osynlig, men de visste att de hade honom ändå. Tomten räknades allt som ett gott väsen. Men det var inte al- la som kunde med honom. Där de inte kunde med honom var han elak på alla vis. Han kastade ihop allt som fanns vägglöst i skjulet, stallet, lagården å på vinden. Han slog, kastade å väsnades.