Transkriberad uppteckning

"Provgå" Ex. Damerna fick stanna inne å herrarna fick gå till ett annat rum. Var å en av herrarna skulle ha sin jänta. En herre stannade inne hos damerna å gav dem nam- net på var sin pojk. När det var gjort så ropades den förste pojken in. Han gick å tog en jänta i armen å gick framåt golvet. Började han att halta, så var det inte hans. Då fick han gå ut å en annan ropades in. Så fick poj- karna hålla på till dess var å en hade funnit den rätta. "Frie på narri" Det lektes lika som den föregående, men det var bara så att pojken bugade sig för jäntan. Om hon inte be- svarade hälsningen, så fick han vända om å gå ut igen. / "Hälften ute å hälften inne". Lektes som föregående. "Gömme skällingen". Deltagarna sitter i en ring tätt intill varandra. Så har de en skilling, som de skiftar mellan sig. Det skall gå fort. En av deltagarna står inuti ringen å skall passa på att ta den. Han slår på en hand. Finns skillingen i handen, så får han byta plats med den som har ringen. Händerna röres jämt. Så sjunger man: "Denne skilling den ska vandre frå den ene te den andre, låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå. "Gömme nöckeln" Deltagarna sitter i en ring. Mitt i ringen en delta- gare, som har en schal el. annat skynke över sig. I snipen som hänger bakpå ryggen, har man hängt en nyckel. Den nyckeln skall vara så stor att man kan blåsa i den. De som sitter i ringen passar på att ta nyckeln å blåsa i. Om han kan vända sig om å slå till den som blåser i nyckeln, innan denne släppt den, / så får han sitta ned å den andre får gå in i ringen. Man knyter en var sin näsduk för ögonen på ett par sty- cken. De sättas mot varandra. Mitt mellan dem ställer man en pall el. dyl. På pallen sätter man en skål med soc- ker. Dessa "blindbockar" får sitta där å mata varan- dra. Så passar någon på att byta ut denna skål med en skål med salt el.a. Leke blinnbock. Man binder en näsduk för ögonen på den som skall "gå blinnbock". Så skall han gå omkr å söka få fatt i nå- gon och säga namnet på den. Säger han rätt namn så byter de så att den tagne blir blindbock. Byte käring. De sätter sig par om par å sjunger någon "gångvisa". Så är det en udda för ständigt så byter de jänta med varandra undan för undan. "Kaste vant" De sätter sig i en ring efter väggarna i stugan. En person ställer sig i mitten. Så har man en / "trasboll" som man kastar till varandra. Det gäller för den som står i ringen att ta bollen innan den når nå- gon. När han tagit den så får han byta plats med den som sist kastade bollen. Gömme nöckel. Den leken vet jag säkert genom äldre att den lekts här sedan 1700-talet. - Man har en nyckel i handen. Sen går från den ene till den andre, d.v.s. att den ene smyger den till den andre. Så är det en som skall gissa vem som har ringen å slår till handen på en. Om han inte har nyckeln, så fortsätter nyckeln att gå. När "udden" slagit rätt, så får han byta plats med den, hos vilken han fann ringen. "Brandbackeleken" Den minns jag inte har man lekt, men jag minns den här stråfen ur den: "Vi ska gå på brandvak varenda lördagskväll---". Dessa lekar som nu nämnts brukade man leka på julhalmen i stugorna förr i världen. På sommaren brukade de mycket leka en lek / som de kallade "siste par ut". Då ställde de upp sig i en rad parvis - pojk å tös. När den som stod främst ropade "siste par ut", så sprang det sista paret. Då skulle han passa på att ta jäntan från hennes make å ställa sig främst i raden. Pojkarna hade andra lekar för sig. "Munka el. drive munk" Man hade en stor trissa å var sitt slagträd. Man ställde upp sig i två lag med lika många i vart laget. Så skulle man driva varandra. Där trissan stan- nade, fick hon ligga till dess att det lag som slagit fram henne kom, så fick det andra laget slå hen- ne tillbaka. "Mosa". Man hade en stor kägla el. "mos". Den ställdes upp på en plan plats. En skulle passa "mosen". Den kallades för mos. De skulle komma å slå om- kull "mosen". De kasta träkavlar från ett visst avstånd. Dessa skulle de själva hämta till- baka. Den som var mos hade ett långt spö. Han / skulle resa upp "mosen", slå till någon av dem som hämtade kavlarna å slå omkull mosen igen, innan den andre kommit tillbaka med kaveln. Hann han med allt detta, så fick den som blivit slagen med spö- et "stå mos". -De brukade hålla på i bygatorna med dessa lekar. Så förekom den inte annat än på som- maren. Något som de ofta brukade roa sig med var att lägga en sticka på bordskanten, så att stickans ena ände låg utan- för kanten. Så gick man i tur och ordning farm till stic- kan å försökte slå ned den med pekfingret. Det skulle hållas rakt fram. "Att trolla i ett vassglas". En pojk tar ett glas vatten å kliver upp på en stol å håller glaset upp mot taket. Så tappar han kniven som han skall trolla med. Då kommer någon kvickt fram å skall ta upp kniven. Då stjälpes vattenglaset i nacken på den. Att sota varandra i ansiktet var ett omtyckt nöje. Men det var inte alla som tålde det utan blev onda. / Vighets- och styrkeprov. De brukade roa sig med att se vem som kunde hålla sig stående längsta tid på ett ben. "Lägge bena på nacken" Man satte sig eller lade sig på golvet å lade det ena eller båda benen på nacken. "Väge salt" Två pojkar vände ryggarna mot varandra å fattade med armarna i varandras "armkrok", så vägde de upp varandra från backen - den ene på den andres rygg. Stå på hôve. Man ställde sig på händerna med fötterna i vädret. Gällde vem som kunde stå så längst. I Björkenäs finns en "löftesten". Den brukade de hålla till vid om söndagarna å pröva om de kunde lyfta den.