KORPSKRIFTEN

...
Meny

Läkekonst

Berättare: Alfred Andersson (f. 1860)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

När en skulle bli botad för "blemma" så blåste den som skulle bota tre gånger över fingret mot ögat å sa något som en inte skulle höra. När en gick fick en inte tacka. En käring i Järnskog kunde bo- ta för sådant. Vatten "tur" en nordrinnande bäck skulle vara bra att smörja på "trôt" (svullnad) å om en fick nå- got "utslag" på kroppen. En skulle tvätta sig med det en torsdagskväll, man fick inte slå ut det förrän på morgonen. En skulle inte slå ut nå- got slags vatten en torsdagskväll. Mest brukade de som kunde trolla, läsa i brännvin å ge de sjuke. Det kallades att de "gjorde ôt". Det var li- ka både för människor å djur. Mot "gekt" brukade de "årlöte" sig. Det blodet som / rann ut då var fullt i sjukdom, å det skulle grävas ned i backen i skogen, för att det inte skulle komma nå- gon annan till skada. Övrig klokskap. Stål, silver, bly, hästskor, yxa, kniv skulle skydda en mot "onda makter". De rådde inte på sådant. De kunde inte gå över eller ta något med sig som det var sådan metall i. Gamla klädespersedlar skulle en vara rädd för. De kunde ha sjukdom med sig. Naglar å hår skul- le grävas ned. Kom det ut i luften, så blev en sjuk. Ingen annan kunde "förvänne" syna på folk än den som hade makt att göra detta. Spotta skulle en göra på ett föremål som en hittade å tog upp. Spotta brukade de göra för allting som inte skulle vara bra. Tre gånger skulle en spotta.

Socken Östervallskogs
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Läkekonst

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR