Transkriberad uppteckning

Om man skäckte efter gasten, härmade den, när man hörde den, så kom den. Det var en i Landryd, som skäckte efter gasten. Sedan skyndade han sig in. Då kom gasten efter och slog till i skonken, så att det brakade. När karlen tittade efter utanför huset på morgo- nen, så låg där inte någon sten, som gasten kunde ha använt. Anna Brita Andersson, Bönhult x 1844. Jag var med några pojkar och gjorde påskevaka. Då var där en, som skäckte efter gasten. Denne sade: "Jag ska lära dig." Och pojken fick bära gasten ett stycke. Men han orkade inte långt utan blev snart liggande, så att de andra fick bära hem honom. Andreas Öjersson, Bönhult x 1851 / så mycket, som en karl orkade med. Det var en, som hade varit hos sin fästemö. När han gick hem, så kom gasten och häng- de sig på honom. Han strävade förfärligt för att komma in i en sädesåker och få lagt sig. Först då blev han av men gas- ten. Johan Börjesson, Bönhlut x 1873 Min far gick och friade i Sätila. En gång när han gick hem, var där en stor fågel, som förföljde honom och levde i träden. Han sade, det var gasten. Det skulle vara en svår fågel, som kom vissa årstider från något främmande land. Anders Börjesson, Vilg x 1845 En gammal skomakare skulle sent en kväll gå till Bönhult. Vid Stora Högen kom gasten och hängde sig på honom. Så började de slåss. "Besitta mig tar vi inte än ett tag", sade gubben. Gasten släppte honom inte, förrän han var nära Bön- hult. Dagen därpå kunde skomakaren inte göra något. Han var gul och blå på hela kroppen. August Johannesson, Svalås 1860 / Om man kan klara sig ut på natten i en vecka, så kan inte gasten göra en illa. Sofi Persson, Grimsmossen, Tostared x 1860 De sade förr, att gasten blev sådane nyfödda barn, som som togs av daga i hemlighet. Villkoret var att barnet skulle bli en gast var, att brottet ej uppdagades. Dylika barn kallades horung. Aug. Johansson, Grevared x 1862 En karl var ute och körde i Tostareds socken. Gasten for på andra sidan Lygnern. Karlen ropade: "Kom får du en löpe snus !" Han kom och väste i örat på karlen: "Du har inget snus !" Anna Maria Andersson, Guthult x 1849. Gastarena i Bokeskogen slogos, så att det brakade. Då sade någon; "Slåss bra, så får i tobak !" Strax kom en och viskade i örat på honom: "Du har ingen tobak." Aron Andersson, Edared x 1895. / När jag var mycket liten, var en bonde en gång i Håkälle- skogen och skulle stjäla spinge. Men före d.v.s. sådant trä, som användes att lysa med. När han skulle köra, var gasten där, så att han kom inte loss. Då bad bonden, att gasten skulle flyga och fara. Knappt hade han sagt det, förrän det bar av förskräckligt fort. Hästen hade inte förmått förrut, när gasen höll. Sådana oäkta barn, som mördades innan de var döpta kallades gastonga. Aug. Johansson, Greverd x 1862.