KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Nittorps, Västergötland 1933

Vattenväsen

Berättare: Salomon Svenningsson (f. 1845)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Näcken – Hade en speleman fått lära sej spela av näcken, skulle han sedan offra en svart katt till honom en gång var- je år. En del kastade pengar i ån – det skulle vara offer till näcken.

Socken Nittorps
Landskap Västergötland
Härad Kinds hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vattenväsen

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Nittorps, Västergötland

Död och begravning

Det var på en begravning. Kristin i Bjärshult såg, när hon satte fram maten på kvällen, att den döde satt i en krök vid bordet. Han försvann, när han märkte, att hon observerade honom. Hörfrö strödde de över vägen för att en döde inte skulle gå igen. Sängkläder, som den döde haft i bädden, brändes. Ingen ville ha dem. Munkläden vid begravning ha ej brukats i Nittorp. Det var ett hål i en grav på Länghems kyrkogård. Det var ett fruntimmer, som var begravt där. De trodde, att hon som var be- grava där, hade varit en ogudakig människa. Hue de böre sej till, var det en gång där. De trodde, att det var ett djur, som gick ner där.

1935 Läs sägen →
Nittorps, Västergötland

Vattenväsen

Min far hade hört strömgubben när han kolade. Han spelade så väl, så far hade aldrig hört vackrare, det var i en bäck som strömgubben satt, och far hörde honom om nätterna, när han gick ut och såg till milan. Att lära sej spela av strömgubben var inte bra, för se´n kunde de aldrig låta bli att spela, och lärde de sej dansa efter ström- gubben, rådde de aldrig med att låta bli att dansa se´n.

1935 Läs sägen →
Nittorps, Västergötland

Naturföremål

I Nittorp är en källa vid vägen strax innan en kom- mer fram till Nittorpa by. Kappale't hette själva källan. Det var många som offrade både pengar och nålar i den källan, men de tog inte något av vattnet. Det hade la hänt något på den platsen, kan jag tro –. Vid Stålared i Hulareds socken står ett brudpar – hela följet för resten – de har blitt förstenade där –.

1932 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //