Transkriberad uppteckning

De brukade slakta alla djur som inte kunde födas ### över vintern vid insättningen på hösten. Det berodde då på hur pass tidigt som vintern kom. Gamla kor, ung nöt och får slaktades, så att det finns kött i huset till nästa höst. De var så rädda att slakta på "neane", då kröp sovlet ihop å blev så litet. Det var brukligt att djuren togs in i stugan å slakta- des å det skedde i otta medan det var mörkt. Bör- jade så tidigt för att kvinnfolken skulle hinna töm- ma tarmarna å göra dem rena på dagen. Gamla kor å hankön fick brännvin innan de slakta- des för då blev köttet lösare. Djuret fick svälta dagen före det slaktades för att det inte skulle bli "stint"./ En pinne kastades i det tomma båset för att en skulle få en ko i stället. Blev det alldeles tomt, så skulle en inte få tur att ha någon mer ko i det båset. "Julöre" på hjärtat skars bort. Det var inte "ätanes", för det var inte rent. "Villhjärna" tog en bort. Det var ett rum för sig på ena sidan i huvudet. "Milta" kastades bort. Ur brösthålan skar de ut en liten bråsk som kastades i taket. Det var ett gam- malt bruk. Jag hörde aldrig varför de gjorde det. Allt avfall, som blev vid slaktningen kördes åt sko- gen, för det skulle vargen ha för att han skulle vara snäll mot kreaturen. En skulle inte våga äta "speke" förrän göken ha- de galit. Benämningen på kons magar: "mångfaltpulten" (i den mage som får maten först efter omtuggningen) "Pôsche- skinnet" finns hos alla "husdjur". Det är smalt i båda ändar. Det har de brukat koka hackemat å stoppa i. Så blev det "pôsche"/ Benämningen på tjocktarmen hos svin: "ustrer". Övriga in- älvor ("innanmäte"): longer, lever, milter, mage. De gamle var rädda att äta kött som var färskt. Det skulle vara salt först. Det gick slätt inte att äta kött av det slaktade djuret samma dag det slaktats. Självdöda djur grävdes ned. Av hornen gjordes "tutarhorn", av nöthåret spanns en garn till klänningar, filtar å täcken. Ull blandades med håret. "Persblåsa" togs tillvara. Den torkades. När en blev så sjuk att en behövde is på kroppen, så lades is i den blåsan å så hölls den på kroppen. Gallan togs tillvara å smörjdes på frostsår.