Transkriberad uppteckning

När en pojk ville fria riktigt på allvar till en jänta så skickade han en "böneman" som skulle tala vid jäntans far å mor. Om han kom överens med dem så var det färdigt för de unga att gifta sig. Men fästman- nen skulle också fråga jäntans far å mor, om han fick henne. När de hade fått "lôven" att ta varandra så gick de till prästen å tog ut lysning. Det skulle vara på ny. När det lystes för dem så "trilla de ner från predikstolen". Vännerna gick å gav dem käppar å kryc- kor, som de skulle ha att stödja sig på. Det var bara skämt. De ville aldrig gå till kyrkan å höra på sin egen lysedel. De var rädda för att folk skulle titta på dem. På jul och midsommar brukade de hålla bröllop förr / i världen. På julen hade de god tid. Somliga brud- gummer tog häst å släde å for omkr i gårdarna å tigg- de. Det var spannmål som tiggdes. Den som skulle bli brud for omkr å tiggde lin å blånor å ull. Det hon fick kallades för "fästepigtôtten". De skulle hjäl- pa sig fram med dessa gåvor, när de skulle sätta bo. Säden skulle hon ha till säskorn när våren kom. Alla släktingar och grannar bjöds till bröllopet. Minst åtta dagar i förväg blev de bjudna som skulle vara med på bröllopet. De som skulle till bröllopet skickade "förning" till bröl- lopsgården. Den skulle vara i bröllopsgården dagen fö- re bröllopet. En piga skickades med den. I den kor- gen skulle det vara "klengås" (smör och riven sand- ost klent på fin kaka), kött, fläsk, smör, ostpannka- ka, fårlår o.d. Det var tilltaget efter vars och ens råd. Jag hörde mormor talade om att brud och brudgum ha- de ridit till kyrkan, när de skulle vigas. Men det skall vara länge sedan. Förr i världen brukade de / helst vänta till en söndag, å då for de till kyrkan å vigde sig. Då var de i kyrkan å blev vigda innan gudstjänsten började, så satt de kvar till dess att den var slut. Ett par spelmän var med till kyrkan. De började spela en marsch när brudparet skulle gå in i kyrkan å så gick de före å spelade ända fram till altaret. När brudfolket gick ut ur kyrkan så gick spelmännen före å spelade. Så gjorde de i mormors barndom. När de kom hem till bröllopsgården så spelade de än- da från den plats där brudparet gick ur åkdonet å till dess de kommit in. När de hade kommit in så skulle gästerna skåla med bruden å brudgummen. Då var det någon bland gästerna som kunde prata bra som höll ett litet tal å önskade dem lycka, att de skulle få många barn o.d. Fram mot kvällen så fick alla sitta intill ett stort bord å äta middag. Det var potatis, fläsk, kött, flera sorters korv, sylta, smör, bröd, ostpannkaka å allt de kunnat hitta på. Bränn- vin / dricka å öl skulle det vara fullt upp. När de hade ätit sig mätta (värden och värdinnan fick truga på dem maten), så kom de fram med en rätt som skulle vara "lickerst" av allt ihop. Men när de skulle ta sig av den, så kanske det låg en gammal slev eller sko. Litet grädde el. d. hade strukits på för att de skulle tro att det var riktigt. Vid middagen satte värden fram en skål eller tall- rik å i den lade gästerna pengar åt bruden ("brur- skåla") I den lade de som de hade råd till. Den första bröllopsdagen på kvällen så var det en del ungdom utanför bröllopsstugan å sköt. Alla skulle dansa med bruden. Tidigt andra dagen åkte brudparet omkring i byn å bjöd på en var sin sup å smörgås. Det som skulle vara något till bröllop varade i tre dagar.