KORPSKRIFTEN

...
Meny

Husdjur

Berättare: Gust. Eriksson (f. 1859)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

När kreaturen släpptes ut första gången om våren så slog de eld på 'knosk' å lade vid ladugårdströs- keln, så att djuren skulle gå över det. Det skulle va- ra hälsosamt för dem. Första gången en ko mjölkades, så skulle vigselringen och en stoppnål ligga i flaskan. Så bru- kade de gamle. En kniv, som hade gått i arv, var bra. Sådana som kunde trolla skulle äntligen ha en så- dan kniv. Å med en sådan kniv rörde de i brännvi- net, när de skulle bota ett djur. Ett medel för att korna skulle gå hem om kvällar- na, var att rycka tre strå ur rumpan på var å en ko å hänga i 'spjällteningen'. Om en ko ville stanna i skogen över natten, skulle man gö- ra så. Men en del gjorde det första gången de / släppte ut kreaturen på våren. Det skulle också tjä- na till att inte 'ulven' (vargen) skulle ta kreatu- ren. Den dagen som hette 'Per-grinus' var de ute man ur huse å skrek 'Per-grinus'. De gick långt in i sko- garna å på höga berg, så att det skulle höras långt, när de skrek. Alla, som hade kreatur, skul- le med då. Om de eldade i stekpannan, så fick de hem det djur, som stannat borta.

Socken Karlanda
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Husdjur

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR