Transkriberad uppteckning

I mitt föräldrahem hade vi stallet under logen. Det var en mycket gammal loge å stall. Å "lotomte" fanns det också. Det var så "varsamt" vid de husen om kvällarna. Gick inte an att väsnas å svärga. En kväll bet märren mig, å då slog jag till henne ett duktigt slag. Men det skulle jag inte ha gjort, för det lyste som eld för ögonen på mig, å jag fick ont i huvudet med detsamma. På morgonen låg bräderna i golvet huller om buller. En annan morgon var bräderna som om nå- gon skulle ha vridit av dem på mitten. Det hade all- tid varit bedrövligt i den logen å stallet. En lör- dagskväll kom vi att hålla på litet längre med att köra säd. Mor var uppe i ladan å "lâdde" necker å far kastade in. Men när far bara hade kastat några neker i ladan så började vagnen att gå fram å tillbaka / Det var ingen annan råd än att sluta å gå från hu- sen. Det var "tomtgubbarna" som var framme. Detta var på Tomta i Vännacka. I Herredalen var det en gubbe som fick lära sig spela av "tomtenissen". Det var en alldeles sär- skild "lek" han hade fått lära spela. Inte män- niska kunde lära den efter. Den spelmannen var värre än andra att spela. Men han var så mörk- rädd så han vågade inte gå ut efter sol. På samma viset var det med en annan gubbe i Vännacka. Han vågade inte gå ut om kvällen för "tomtenissar". Det skulle vara små, små "stôrte" gubbar.