Transkriberad uppteckning

'Di vak hele messommersnatta'. Det var inte å tänka att gå hem förrän långt efter det solen hade gått upp, å det kallades 'mesommersvak'. Det var så roligt då för att det var mitt i sommaren, så då skulle de ha riktigt roligt. De brukade ha rest en majstång vid varje större by i sock- nen, såsom vid Tobyn, Slobyn, Fjäll Takene m.fl. byar. Stången skulle vara gemensam för hela byalaget. I Tobyn hade de stången rest i hagarna strax ovan Nytomten. Där var det en jämn backe passande att leka å dansa på. Ingen dansbana i socknen i mina pojkår utan då bru- kade ungdomen gå till de hagarna å dansa. Stången var en stor lång granstång, som var barkad å fin. De band ihop en lång grov slinga av löv å veva- de i spiral uppifrån toppen å ända ned till roten. Det var vilda blommor å löv om vart annat. / Inga armar. Men det var krakar som stack ut litet från stången jämt så långa, att en en krans rymdes att hänga på kroken. Jag vill minnas att det var tre sådana kran- sar som hang i rad. Kransarna var bundna av blommor och löv. Det var mest rönn och björklöv som användes. Blom- mor plockade de var som helst i skogen å på åkrarna. De tog de vackraste blommorna, Linnea, prästkragar, blåklint o.dyl. Vita slöjor hang mellan kransarna. I toppen en blank och grann spira. Stången kallades för majstång. Hon restes fram mot kvällen på midsommarafton, så att det var färdigt att dansa omkr henne på kvällen. De voro många till hjälp att resa henne. Gjorde ett hål i backen å satte henne i sen sattes tre stöttor i backen och på sned mot henne, så att hon skulle stå stadigt. Flickor och pojkar från gården hjälptes åt att binda ihop löv och kransar. Stången fick stå hela sommaren, för där var ungdomens tillhåll när de skul- le dansa å leka på sommarkvällarna. Jag kan inte minnas att annat än dans och lek förekom vid stången. När hon var rest tog de i ring å sprang runt / henne å sjöng. Sedan så började den riktiga dansen. På den tiden så dansade de mycket vals, polka å polska. Ett par spelmän var med. På den platsen hade de en gunga som de hussade i. Å det var vanligt att de skulle i den gungan ett slag på midsommarnatten. Det var inte alla som vågade, för det var vågsamt. Hon gick så högt, å ibland kunde hon gunga över. Men en tyckte ju att det- ta var nöjsamt. På midsommarafton var det så brått med att göra fint. När golvet var skurat så ströddes löv eller hackat gran- ris på det. Skorstenen och stenfoten skulle vitlim- mas å backarna gjordes fina. De skulle sopas, så att det inte fanns en enda pinne eller sticka kvar. När allt sådant arbete var gjort så gick en åt skogen ef- ter löv å bar hem till stugan. Asplöv, rönn, å björk- löv togs hem. Björkbuskarna sattes utanför vid in- gången som en liten lövsal. Rönn- och asplövet togs in i stugan. Kvistar sattes i 'vrånane', över skåp och hyllor, omkring fönstren å över allt där det såg bart ut. Blommor lades tillsammans med kvistarna över / skåp, fönsterhyllor och dörrar. Så stack en full spi- sen i löv. Så brukade de i min barndom. Nu har de bara litet löv vid dörren. På midsommarnatten gick vissa käringar ut på andras marker å plockade blommor. De skulle 'ta nötta tå di andre'. Skulle få så mycket smör å mjölk då. Så hade de ett 'skynke' som de drog på backen, som de tog dag- gen i. Dessa käringar räknades allt som trollkäring- ar. Det var många som gick vakt på midsommarnat- ten för att de skulle få tag i käringarna.