Transkriberad uppteckning

En fick lov att vara uppe tämligen tidigt å ställa i ord- ning på julafton. Då skulle det bäras in så mycken ved att den räckte över hela julhelgen. Så skulle en ta in ur boden så att en slapp att gå dit på juldagen. Arbe- tet avslutades vid två-tiden. Fågelkärven. Den kallades för 'löktenek'. Den tog en un- dan när en tröskade det sista. Vi brukade allt ta un- dan ett par stycken å gömma. 'Lökteneka' skulle vara åt fåglarna. Det var som en slags tacksamhet för det som hade vuxit på marken. Den tacksamheten skulle en meddela åt fåglarna. Satte upp den på en passande järdesgårdsstör, på en buske eller på en nedsatt stör. Den fick sitta uppe hela vintern. På meddan doppade vi i grytan. Det var inte annat än att ta ett kakstycke å gå fram till grytan å doppa / det å äta. En fick inte någon annan middagsmat den da- gen. Kreaturen. 'Kröttra' fick särskilt med hö på kväl- len. När de fick det så talade den som gav dem om för dem att det var julkvällen. De skulle ha som en liten känning av att det var jul. 'Ät väl, trivs väl å må gott för det är julkväl- len i kväll, kunde en säga till dem. Julbadet. Vi hade 'bastu' som vi badade i. Då eldade vi där så det blev så varmt så låg vi i den värmen å svet- tades en stund. Så tvättade vi av oss noga på hela kroppen, bytte om å tog rent på oss. Alla i huset skul- le till 'bastua' å göra sig fin. Julgran fanns inte i min barndom. Men när jag blev om- kring trettio år gammal, så hade jag julgran själv åt mina barn. Det var bara en liten granbuske som stod på bordet med några små hemstöpta ljus på kvistar- na. Julhalm tog vi in på julafton. Jag mins det från mitt föräldrahem. Den lades över hela golvet och fick ligga över helgdagarna. Barna hade så roligt i / den halmen. På kvällen tändes en stor björkvesvarme i spisen. Far 'rätta ôpp' den. På julvällen fick vi äta lutfisk å råskalad potatis. Så fick vi 'klengås', ost å 'sôggel' av flera slag. Peppar å salt till fisken. Det var framsatt på bordet. Så karvade de upp ost i ett glas å hade brännvin på å så fick de ta med en sked av det å ha på brödet. Sist fick vi gryngröt eller grynvälling. I min ungdom fanns det inte annat än hemmalda havergryn att ko- ka av. Allt det som en inte åt upp skulle stå på tall- rikarna å i faten på bordet tills på morgonen för det skulle en ha till frukost då, innan en gick till kyr- kan. Somliga hade den tron att de döda kom in i hu- set på julnatten. - Alla i huset satt till bords å spisade den kvällen. Jag mins att de brukade rim- ma till gröten. Men jag mins bara ett sådant rim: Den som denna gröten har koka hon har en fågel mellan sina lår å den som den skall skjuta / han skall inte stå utan han skall ligga stupa. Fram i julsöcknen hade bönderna kalas från den ena till den andra. Tjugondagen var alla käringar ihop å körde ut julen. Alla som var sådana att de ville ha brännvin sprang i stugorna den dagen. Då var de så otäcka å skojakti- ga så det var bäst att inte komma i möte med dem. De gick överallt å 'körde ut jula'. Så skrek de: tjug- neda Knut ska' jula ut. Med detta höll de på he- la dygnet. (Vill säga att de började redan kvällen till tjugon- dagen).