Transkriberad uppteckning

Sådana små gubbar som höll till vid hus, stenar å in- vid stugorna kallas för 'backfôlk'. Jag tror att det är detsamma som tomtar. Men tomte har jag inte hört talas om så mycket. 'Backfolket' var litet till växten. De skulle inte vara större än en halv meter. Far såg som en grå kula, det liknade ett nys- te, som kom från logen å rullade in under stugan. Det skul- le vara ett backfolk, som gjort sig till den fasonen. 'Backfolket' höll till över allt både vid stugorna å i skogarna, där inget folk bodde. Men de skulle hålla till under jorden å under stora stenar. Om de skulle bygga ett hus eller sätta upp en mila, så 'lötte' de allt lägga dit värktygen först, innan de började något. Så fick de läg- ga sig å vaka. Var det så att inte värktygen fick ligga still så skulle en inte bygga på den platsen, för det var 'back- folk' i jorden där. Det blev aldrig fred om en byggde på / en sådan plats. 'Backfolket' nogade ingen bara de fick leva ostörda. De ville ha fred om kvällarna. Det skulle vara tyst både i stu- gan å i uthusen, när solen hade gått ned. Det var sådant arbete som skramlade å dundrade, som de inte tyckte om. De var bra att ha. Det var många som hade nytta av dem. Både spannmål å foras blev drygt. De gick till andra å tog foras å så gav de kreaturen där de bodde. På julkvällen skulle skulle 'backfolket' ha mat. Jag hörde talas om att de skulle ha kläder på sig. Mössan skulle vara röd. Stora händer skulle de ha, men kroppen var liten. Fötterna var också stora.