KORPSKRIFTEN

...
Meny

Läkekonst

Berättare: Maria Andersson (f. 1862)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"De offrade bort sjukdomen". Då skulle ta ett hår av hu- vudet, klippa naglarna på händer å fötter så skulle ett kvinnfolk ta hysk å hake - var det en man skulle han ta t.ex. en knapp - å gå å lägga där som man trodde att man hade fått sjukdomen. Så skulle man säga: 'Här har du ditt å nu skall du låta mig få min hälsa igen.' Bölder å tandvärk satte de in i någon 'enstaka' (ensam- stående) rönn. Då tog de en flis av rönnen å petade i tan- den eller på bölden med, sedan satte de den tillbaka å kläm- de tillbaka barken. När jag var tös så hade jag gulsot. Då skrapade mor mos- sa på norra sidan på stugväggen å kokade, så fick jag dricka den saften som blev. Jag tror visst att jag skul- le dricka den på torsdagskvällarna. Blev en biten av en orm så skulle en dricka starkt kaffe / å brennvin. En orm hade bitit en ko hemma. Då skicka- de far bud på en käring å frågade om hon kunde bota kon. Jo det kunde hon bara hon fick litet brännvin i ett glas. Det tog hon å gick till lagården med. När hon kom tillbaka så sade hon, att nu kan ni gå å titta på ormen. Under en gren där korna hade legat å vilat låg ormen, men han var spruc- ken ända från stjärten å fram till huvudet. Det var käring- en som hade trollat på den. Kon blev bra. Jag hade fått blemma på det ena ögat å gick till en kä- ring för att få bot. Käringen tog en brännvinsskvätt å gick in i ett annat rum en stund. Så kom hon tillbaka. Först smakade hon litet på brännvinet, så smörjde hon kring ögat å i nacken mitt emot ögat så slog hon tre drop- par i elden. Se'n fick jag gå, men innan jag gick så sa- de hon att jag inte skulle få göra mina behover efter vägen - inte förrän jag kom hem - å inte tacka å inte hälsa på någon som jag mötte. Och när jag skulle smörja kring ögat å i nacken så skulle det vara på kväl- len. Dörren fick inte öppnas efter det jag hade smörjt. För 'fånga' i magen tog de in hagel. Men det var ett / annat sätt att bota den sjukdomen, som jag vet att min far gjorde. Han tog en liten sinka, som hade suttit i ett kvarn- öga, den höll han för munnen å så hällde han vatten genom det å sväljde ned. När någon blev 'gastkramad' så skulle det mätas med ullsax. Då tog en saxen å mätte med saxens längd från vänster foten till högra axeln och från högra axeln till vänstra foten. Det skulle mätas i kors, om det skulle göra något. Benämning på engelska sjukan: Sôg. När en onge får den sjuken, så blir han 'vesen i bena' å huvudet växer å blir stort. Det fanns en käring i Arvika som botade den sjuken. Jag vet, att de skulle dra ongen under en torva. Ortens benämning på blåskatarr: Ris. "Hogge för vre". När någon hade vrickat handen eller foten så skulle det huggas. Handen lades över en tröskel. En an- nan tog en yxa å högg över leden å frågade vad han högg för. Du hugger för 'vre' svarade den andre. Det skulle hug- gas tre gånger.

Socken Gunnarskogs
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Läkekonst

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR