Transkriberad uppteckning

Slakt av nöt och får förekom i oktober och november månad. Får slaktade de allt mest vid den tid som de ställ- des in på hösten. Det var för att det inte skulle gå så hårt åt vinterfodret. Det brukades allt mycket med slakt på mån- dag. Fredag skulle inte vara bra att slakta på. Julgri- sen slaktades på lussemorgon eller vid pass 14 dagar före jul. De slaktade tidigt på morgonen för att inte någon främmande skulle komma å se på. Så behövde de att få slaktat i tid för att det skulle hinnas med rengö- ring av tarmarna. Så var det annat att beställa med på den korta dagen, såsom tröskning och vedhuggning. Man vil- le slakta på ny för att fläsket skulle bli drygt. Det hänger allt i de gamla än i dag. Djuret skulle dö med tom mage. Det var inte bra, om det hade ätit innan / det slaktades. Sovlet blev aldrig så bra, så var det värre att 'ta tur inmäten'. När tarmarna är fulla med mat så vill de spricka. Ett gammalt djur gav de litet brännvin för att köttet inte skulle bli segt. Litet tunn salt mjöldricka kunde de också ge djuret. En pinne kastades i det tom- ma båset. Slaktades ett svin, så kastades en stör eller pin- ne i svinhuset. Det var för att inte det skulle bli tomt å för att en skulle få tur att få ett djur i stället. Det gick inte an att svära när en slaktade, för då fick djuret svårt att dö. En skulle vara så stillsam å tyst som möjligt. De var inte noga med att äta köttet samma dag djuret var slaktat. Brukade inte skära av det förrän dagen därpå. Men blodet kunde de allt anrätta samma dag. Kött å speke började en äta när en fick höra mars- kråkan. Självdöda djur grävdes ned. huden flåddes av innan djuret grävdes ned. Men hann de att sticka dju- ret medan det ännu var något litet liv i det så togs allt köttet tillvara - åtminstone de köttigaste delar- na. Om någon ko eller ett kreatur var sjukt brukade de allt hugga kniven i lagårdsväggen så att de skulle / vara tillreds. Det skulle allt vara bra att hugga kniven i väggen, för då kunde djuret friskna till. Innan de stack så blåste de på kniven, för att det skulle bita bättre. Horn användes till kammar. Nöthår tog de tillvara å blan- dade i ull å spann garn av. Vävdes till hästtäcken. Som- liga kvinnfolk hade klänningar av ull å nöthår. Borst användes att stoppa kärrdynor med. Av taglet gjorde de rep och borstar. Urinblåsan blåstes upp å torkades. Hade spe- tor och annat småplock i den. Gallan togs tillvara, för den var så förmånlig att smörja på frostsår med.