Dymmelonsdag fick en inte gå till skogen å hugga eller hugga hemma på backarna, så att det blev kaser. Kom kreatu- ren å trampade på de kaserna, så fick de ont i klövarna eller benen. På långfredagsmorgon fick en inte gå upp å stå på bara golvet det första. Gjorde en det, så skulle en få fliser i fötterna på som- maren eller få ont i fötterna. Någon smög sig upp å 'pes- ka' de andra. Men när han hade gjort det, så gick han å bjöd var och en en sup brännvin. I påskveckan var det farligt, för då kom påskkäringarna å klippte fåren. De tog en 'dôtt' på vardera sidan om hu- vudet. Om en satte ett tjärkors på lagårdsdörren, så tog de sig inte in. Påskkäringarna samlades på ¨Sônnekul. Där höll de råd- plägning med varandra. På Gråberget samlades de / också. En gång voro de samlade på Sônnekul å skulle resa. Tor, som bodde i Sônnekul, tyckte att de dröjde länge, innan de reste, å sade: ¨Ska' i inte rese nu?' 'Anna på Fjällboda är inte här ännu', fick han till svar. När de for, satte de sig på en sopkvast. Den kvasten smörj- de de med ¨påsksmörja.' I påsksmörjan skulle det va- ra skrap av kyrkklockorna. När de reste så lät det som så: ¨Hôrr, smôrr, resp, vesp'. Se'n stod det av med dem.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
