Transkriberad uppteckning

"Skogråa" var inne på ett ställe å ville låna smör- kärnan. Den samme käring fick påhälsning en annan gång av samma skogrå: Då kom hon å beklagade sig att hon ha- de haft två döttrar som dött. Käringen hade kokat ett stort kålfat. Det satte hon fram till skogråa å bad hen- ne äta. "Dette orker inte ja äte ôpp, sa skogråa. "Det du inte kan äta upp får du gömma tills i morgon", sa kä- ringen. "Om jag hade vetat detta, så hade båda mina döttrar varit i livet", svarade skogsrået. "Både Lippan å Snör- lippan åt ihjäl sig av kål." En bror till min farfar var i skogen å jagade. Han lade sig vid ett berg. Men han fick inte sova en blund, för rätt som det var kom den ena töressten efter den andra ned för berget. Han hade lagt sig ivägen för skogsråa. Så fick han höra ett kvinnfolk som lockade å 'lilla' på / kröttra. Han förstod att det var "skogsråa". Rätt som det var, så kom en stor koskock å gick alldeles förbi ho- nom. Han tänkte att skjuta men han vågade inte, för att han var ensam. Bror min å ja låg vid ett tjärn å kolade. Men det var omöjligt att få sova för rätt som det var, så spratt en brand på benen. ### #### kom i varmen med benen rätt som det var. Osynliga varel- ser ropade på mig i kolkojan. Jag hörde så riktigt att det ropade "Olle". Då lade jag mig innanför bror min sedan, då fick jag vara i fred.