Transkriberad uppteckning

Julaftons morgon steg man upp tidigare än vanligt. Karlar- na hade fullt upp att göra med vedhuggning, för julveden skulle vara huggen till middag. Det var taxan. Ingen tävlan om att komma först upp. Alla ville allt komma tidigt upp den morgo- nen, t.o.m. barnen. Julveden skulle räcka till nyår. Och skulle det vara riktigt noga, så skulle högen vara så stor att den räckte över nyårshelgen. Arbetet avslutades ungefär kl. 12. Då ville man att det skulle vara "jul". För det var ingen jul så länge en hade fullt upp med julstök. Karlarna tog sig åtminstone "julfrid" på middagen. Kvinn- folken hade ju mycket att styra med hela aftonen. Julstänger. Kan inte minnas något om julstänger. Fågelkärven. Fågelkärven kallades för "speckeneck". Den sattes upp före middagen, så att fåglarna fick middagsmål julafton. / Den som ingen nek hade spikade upp en liten låda på en stör å hade litet havre i den. Far brukade all- tid att sätta en nek på vardera sidan logedörren. Neken skulle vara vid uthusen å inte som nu för tiden inpå stugan. Neken sattes uppe i ändan på en stör. Två band snoddes om henne, så att hon skul- le sitta riktigt fast på stören. Det var åt sparvar- na som den neken sattes upp. Den som hade god råd på havre, satte upp stora "speckeneker" å den som hade mindre råd fick nöja sig med mindre. Den ne- ken skulle sitta till vårfrudagen. Då skulle den tagas ned och ges åt kreaturen. Det skulle vara bot för all- ting. Jag mins många, som ha gjort det i mitt minne. Doppa i grytan. När arbetet hade slutats på middagen doppade de i grytan ("dôppe i gryta"). När klockan hade slagit 12 så skulle alla arbetare på Svaneholm in i herrgårdsköket å dop- pa i grytan. Då gick de fram och tillbaka mellan gry- tan och bänken för rätt som det var fick de lov att doppa kakbiten i grytan. Samma sed var hos bönderna. / När bönderna var det vanligt att det skulle vara bränn- vin och glögg att skölja ned kakan med. Glöcken drack de visst innan de började doppa i grytan. Kreaturen. I Hallanda gav de kreaturen av all slags mat från julbor- det på julkvällen. De skulle ha en sked fisk å en sked gröt var sig, så skulle de ha en liten bit av varje jul- brödssort. Hästen fick en "slurk" havre. Far och flera till brukade hälla en stor sup på den havern. För var och en ko som de gav lästes det: "Ät väl, trivs väl, ta kötte på reva å märgen i bena; trint som ett ägg å fet som fläsk å tjock som stocken i vägga." När detta hade sagts så knuffade de till kon. "Håvor- na" lades i krubban till dem. När de hade fått denna spisningen, så fick de hö, sen fick de reda sig till / morgonen, men då fick de hö igen å kanske någon "kakbit". Hästen fick havre och brännvin. Brännvinet rördes samman med havern. Julbadet. I Hallanda tog de in ett stort kar å det mins jag att de gjorde i mitt hem också, när jag var liten. Så häll- de de varmt vatten i karet. Se'n "bada" de efter varandra. Kvinnorna hjälpte varandra vid badet å männen fick hjälp av kvinnorna. Men det var noga med att männen inte skulle se på när kvinnorna badade. Det var inte på alla stäl- len de tog "julbad". Somliga nöjde sig med att tvätta sig riktigt på halva kroppen. Stugans klädsel. Jag mins inte mig ha sett att de prydde väggar o. dyl. på särskilt sätt. Julgranen. När jag var barn blev det bruk att ha julgran blant "sim- pelt" folk och fattiga. På herrgården hade de haft julgran därförut men i hur många år vet jag inte. Jag kommer ihåg att vi tog en liten granbuske å satte i / en butälg. Det var de första julgranarna vi hade här. Den busken ställdes uppe på ett bord. Mor klippte papper å hängde på busken. Så hade vi 4 el. 5 hemstöpta små ljus i den. När jag var 16 år så hade vi den första stora julgranen, som sattes fast på ett träkors. Den var prydd med papper. Det var stjärnor, slöjor och ### Äpplen hade vi också samt hemstöpta ljus. Julhalmen. Mor talade om att de hade "julhalm" på golvet i hennes barndom och ungdom. Somliga bar in halmen som han var å strödde över golvet å andra hackade av den till "hac- kelse". Jag minns litet till att de hade hackat av halm å strött på golvet, men på halmen hade de strött hackat granris. Julbrasan. Far gjorde "julbrase". Han "reste en varme". Den fick inte någon röra utan den skulle brinna ned som han stod. På morgonen gick far först upp. Han "titta" efter om det skulle finnas spår i askan ("fâlken"), om det var en fot skulle det bli förändring för folket i huset å var / "fäl" efter djur, så skulle det bli förändring bland djuren. Veden var en hel aln lång. Alltid björkvet. Han reste veden som en mila. Julklappar. Jag kan inte minnas några julklappar den tiden. Julbordet och julbröden. Mitt på julbordet låg först en siktad rågkaka. På den kakan "Julkorset". Man hade tagit hål efter kanterna med ett glas på fyra ställen, så att kakan såg ut som ett kors. Däruppå en "vörtelimpa" och högst upp en ost. Vart och ett barn hade sin "julhög" liggande på bordet. Allt detta skulle ligga på bordet till "tjugnedagen". En del gömde "julhögen" eller en del av den till första "plogdagen" eller "sådagen" på våren. Då fick det ligga i "spann- målsbingen". Julaftons kvällsvard. Först fick vi lutfisk, endera stuvad med potatis eller och hel som han var med potatis till. Smörgås åt till den. Efter lutfisken fick vi gröt. I äldre tid havergryns- gröt (gryn malda på handkvarn) och i senare tid av / risgryn. "Smörhôl" i gröten. Brännvin och julöl hör- de till. Innan vi satte oss till bordet läste den minsta av oss, som kunde läsa, en matbön. Ingenting annat än de söliga tallrikarna fick dukas bort från bordet. Alla matrester skulle stå kvar. Det var så noga med det så. Det hände i stället att en ren tallrik sattes i den begagnades ställe. Ren sked lades också dit. En änka sade: "Jag sätter väl dit en tallrik åt min man som jag brukat". Å det var ingen julkväll än hans tallrik stod på bordet. Det var tomtar å andeväsen som skul- le ha traktering. Jag tjänade hos en skogvaktare på Svaneholm. När han kom in frågade han varför jag inte hade dukat av bordet som vanligt. Nej, svarade jag, här på trakten brukar en del låta allt stå kvar på bor- det till morgonen å en del brukar låta smör, bröd å brännvin stå kvar, nu har jag låtit en del stå kvar för att jag inte visste hur han ville. Men han hade inte reda på sådant utan bad att jag skul- le duka bort. / Somliga brände ljus hela julnatten. Varför vet jag inte. Det ljuset kallade de för "julljuset". Men på morgonen brände vi två ljus i vart fönster, å det var allmäm sed och är ännu i dag. Tomten fick mat på julkvällen.