Transkriberad uppteckning

Det var inte så noga med att tvätta sig förr i världen. Om det blev en gång i veckan så skedde det inte mer. De brukade inte tvätta händerna före måltiderna å det tror jag inte de gör än i dag för så vida de inte sysslat med sådant att de äro alldeles tvungna. Ibland och det var ganska of- ta under min första tid som lärarinna här i socknen, kom bar- nen otvättade och okammade till skolan. De kunde ha tvättat sig litet mitt i ansiktet å händerna kanske, men halsen, nacken och öronen var otvättade. Det kunde gå så långt så det var 'talle' på nacken och bort efter öro- nen. Föräldrarna tvättade vanligen barnen. Men det fanns ju föräldrar som inte var så noga med barnen om de var tvättade eller inte. Till midsommar och jul tvät- tade de sig bättre än vanligt och särskilt på julaf- ton, för då tog de in ett kar å ställde mitt på / golvet, å då skulle alla tvätta sig grundligt i det. Eljest brukade de tvätta sig på lördagskvällen eller sön- dagsmorgonen, för så vitt de skulle någon vägen, eljest fick det kanske vara då också. Jag mins gamla gum- mor, som tvättade sig på det viset, att de spottade på en trasa å torkade sig i ögonen och ansiktet med den, så spottade de i handen å strök upp håret med den, sedan tog de en kam å kammade till det litet. Somliga spottade på händerna och torkade dem med en trasa. Det var allt. Om händerna var spruckna tvättade de dem i urin. Det var allt mycket brukligt att kvinnorna tvät- tade karlarna i huvudet. De skulle tvättas som barn. Kvinnorna använde kammen flitigare än karlarna. För kvinnorna brukade allt ta sig en stund på söndagen att kamma håret. Männen kammade sig inte annat än då de skulle någon vägen. De var inte alls noga med håret. Det fanns 'luskammar' å 'grovkam- mar'. 'Luskammen' användes att kamma lössen ur huvudet med. Förr i världen så brukade män- nen ganska långt hår. Det föll över rockkragen / i nacken. Det klipptes tvärt av i nacken. Kvinnor- na satte upp sitt hår. Det flätades till en fläta å sedan rullades det upp bak i nacken till en rulle och fastsattes med kammar och nålar. Näsduk användes inte i vardags. Till kyrkan hade de näsduk. Men jag tror inte de nändes använda den utan de snöt sig allt i näven. Näsduken var med mer för syns skull. Så länge jag minns har de badat i öppet vatten här. Det förekom knappt bland kvinnorna, men männen brukade allt ta sig bad ibland på sommaren. Å en del av dem kunde simma. (A.P. Johansson i Krakstad, f. 1855, simmade som ung pojke tvärs över Krakstadstjärnet enl. hans egen be- rättelse. Uppt. anm.) Mycken ohyra fanns, loppor och löss höll på att äta upp folk. De fick gå åt skogen ibland sommartid å lusa av sig. Det var omöjligt att bli förskonad för sådant för den ene drog med sig till den andre. Det behövdes blott att en person satte sig på en soffa / eller en stol, så kunde han ha lämnat efter sig fler stycken på en gång. Det fanns inga andra medel att ta bort dem, än att lägga ut fällar å sängkläder å piska dem. Sänghalm byttes inte mer än ett par gånger om året. De kunde ligga men så litet halm i madrasserna så de låg på sängbottnen. Särk och skjorta byttes varje söndag eller lördagskväll. Det var vanligt bland mera ordentligt folk. Skosmörjan förr i tiden bestod av en blandning av tjära, vax och fett. Så blev det ju blanksvärta till de finare skodonen. Men för det mesta användes becksömsskor å till dem behövde man inte annat än 'Tjärsmörja'. 'Stortvätt' brukade de ha två gånger om året, höst å vår. Då tvättades alla 'lortiga' kläder. De bru- kade då 'laka kläderna' - lägga dem i en tunna å ösa het lut över dem upprepade gånger. Det var efter det de hade 'skrôbba' dem. Sedan de tagits ur heten, vreds luten ur dem å så sköljde de i en damm eller i sjön. Efter sköljningen vreds vattnet / ur dem å så var de färdiga att hängas upp till tork- ning. När kläderna voro torra 'manglades' de. Då hade de på en del ställen en stor 'stenmangel' som de manglade på men de flesta måste rulla plagget på en 'kavle' å mangla med mangelbräda. Brädet sköts fram på ka- veln så att den snodde runt. Så drogs kaveln till- baka å så klämde man till på brädet igen å sköt det framåt. Strykjärn fanns i min barndom. Det var sådana med 'lo' till eller ock ett helstöpt järn ("paschjärn"). Stuggolvet rengjordes genom sopning och skurning. Det var inte så säkert att golvet sopades varje dag. Men för det mesta så blev det ju så, att det so- pades fram efter middagen. På lördagen sopades ju golvet särskilt väl ifall det inte blev skurat, vilket ofta hände. De gamle hade minne på att golvet in- te skurades mer än två gånger på året å det var till midsommar och jul. Då var det så 'talligt' att de fick ta en träspade å skyffla bort det grövsta / med. Sedan slog de vatten på golvet å gnodde med 'tvagor'. I min tid har det allt varit regel att golvet skurats varje lördag. I senare tid på fredag. Förr i världen skul- le man alltid strö hackat granris på golvet strax efter det var skurat, så lade man granris utan- för 'trampen' som man skulle gno 'lorten' av skor- na på. Gårdsplanen brukade rengöras på våren när snön gått av marken. Då sopades den å allt skräp fraktades bort. Till midsommar brukade man också sopa den.