Transkriberad uppteckning

När ett barn skulle vänjas av, så gick modern till en grann- stuga och stannade i två tre dygn, så fick en annan se ef- ter barnet under tiden. Ett nyfött barn fick inte badas i annat vatten än det som man hade haft eld i, för att det inte skulle få någon sjukdom. Mormor sa' att det skulle vara en silver- slant i vattnet, så att barnet skulle slippa li- da nöd i livet. Ett vanskapt barn kallades "bortbyting". "Mantel" och "blöja" skulle hållas i dörröppningen innan det gick an att ta det på barnet. Det var för att barnet skulle bli härdat å tåla köld. När barnet "fällde" en tand, så, så kastades den i elden å så sade man: "Gulle Gud, giv mig en bentand i stället för en guldtand". Gudmodern stack ett mynt / i handen på barnet, när det var döpt för att barnet skul- le bli rikt. Den som bar barnet skulle vara så rik- tig som möjlig, för som hon var, så blev barnet. Hustrun fick inte gå till någon stuga förrän hon var "körktoga". Det var på sina ställen som de höll varme över bar- net var natt till dess det var döpt. De stöpte över barnet med tenn. Det var för att inte trollen skulle ta dem ock så när de var sjuka. Så- dant har hänt här i min tid. Om det kom en karl in på ett ställe där det fanns en nyfött barn, å modern inte hade "gått i körke". så tog de den besökandes huvudplagg. Så brukade kar- larna vara rädda för att gå in i en stuga, där det fanns ett nyfött barn.