Transkriberad uppteckning

I Åmål på en marknad gick "skogråa" som en fin fröken bland marknadsfolket. En karl fick se att hon hade svans. "Ta åt sig svansen skön jungfru, sa kar- len. Det skulle du inte ha sagt för intet, sade hon och lämnade honom så mycket pengar han orkade bära. Min svärfar berättade, att en man hade gift sig med en skogsrå. De hade barn tillsammans. En dag skulle mannen sko hästen. Hästen var så elak att sko. Hon bad att få hålla upp foten. Det fick hon och hästen stod alldeles stilla. När skorna skulle sättas under, så var de för små. Hon bad att få låna en sko. Då töjde hon ut den mellan händerna så att han passade. Nu blev man- nen rädd. "Tänk, sade han vad illa du kunde ha gjort mig om du velat, du som är så stark. Och jag som varit så elak mot dig". Prästen sade inte så när/ vi vigdes, svarade hon, vi skulle älska varandra i nöd och lust". I Krôbbenäs gick en gång en vallpojke och vallade en skock får. Mitt i fårskocken fick han se ett stort kvinnfolk och på ett litet håll fick han se en flock vargar komma springande. Pojken blev rädd och började skri- ka på hjälp. Vargarna blevo rädda och flydde tillbaka. Dagen efter kom ett stort kvinnfolk med en bagge. Hon vil- le lämna den till pojken. Han gick in till mormor och tala- de om att han skulle få en bagge. "Ja har bässen nog. Gud ja nyter dem", svarade gumman. Pojken gick å talade om det för "skogråa". "Jo", svarade skogsrået, "du ska nyte över dä å mer te bare du klommer (kliver över det), läser Fader våt el. säger Jesu namn".