Transkriberad uppteckning

Man fick inte ropa någons namn efter det solen gått ned. "Är inte du riktig som ropar namnet mitt när solen gått ned", skrek svärmor min en gång. "Skogsråa" fick makt över den som hon hört namnet på. Men hon kunde inte få någon riktig makt förrän solen gått ned. Min morfar talade om efter sin farfar att det var en "skog- rå" som kom till en hustru och bad efter mjöl. Det skall du få, sade hustrun, om du kan lära mig vad jag skall göra med den tjuren, som inte stannar hemma om nät- terna. Jo, svarade "skogråa" du skall ge honom "vit- tanlök, hackeben (benflisa som råkat komma med köt- tet i hackhon) och peckerten (bitar av kraniumet). Hon gav sin man detta å sen stannade han hemma om nät- terna. På kvällen kom "skogråa" på fönstret å skrek "Hade jag vetat detta, så skulle du inte ha fått någon / råd av mig." "Skogråa" har inte något manfolk som hon kan komma till å för det är hon så farlig efter karlar. När hon fick makt med en karl, så ville hon ha honom var natt å han skulle "ligga på henne". "Skogråa" skulle vara så begiven på mjölk. Å fick hon höra någon sjunga när de mjölkade, så tog hon mjölken. Skogråa kunde både sjunga å skratta. Morfar ha- de hört henne han.