Transkriberad uppteckning

Berättarens morfar gjorde likkistor, han trodde liken kom och prova dem på natten, var de inte lagom långa, rördes det i snickarverktygen, så att han hör det der han låg. En morgon sade han till hustrun denna kistan var nog inte lång nog, för jag har hört att det slamra ibland verktygen i natt. Och senare på dagen kom en av den dödes anförvanvanter, och sade att de tagit fel mått, kistan skulle vara längre än det första måttet. Som han tyckte det var kusligt att höra buller ifrån snickeriverkstaden, lade han verktyg i kistan tills de hämta den, så hörde han ingenting sen. En annan s.k. likkistemakare hade hyrt ut ett rum till en änka, när han hade gjort en likkista färdig, så natten efter hörde hon / hur det rördes om i hyvelspånen, och att någon lade sig i kistan. Hon hade nemligen sitt rum intill verkstaden. Det var en man hon var bekant med, under livstiden.