Transkriberad uppteckning

Förr i världen var det brukligt att ungdommen gjorde upp festeldar på något högt berg i närheten av byn, Valborgsafton och midsommarnatten, och Peregrinuskvällen. På valborgsafton var det vanligt att ungdommen samlades och gingo på något högt berg och tände ett bål av granris, eller om det fans enris, så mycket bättre. Småpojkarna fingo i uppdrag att samla ihop så mycket ris som möjligt, några dagar i förväg, så att allt skulle vara i ordning till kvällen den skulle tändas. Ibland kunde det hända att man fick någon tom tjärtunna, / den restes för det mästa på en hög stång innan den tändes för att lågorna skulle synas så mycket längre. På valborgskvällen kunde man se en massa eldar från alla höga berg i grannskapet, ja kanhända ända från grann- socknarna. Elden gjordes för det mästa på någon bar bergsknalle, och ibland kunde den kringmuras med stenar, för eldfarans skull. Pojkarna hadde brännvin med sig, och flickorna hadde kaffe och bröd. Så dansade man i ring kring elden, med eldbränder i händerna. Då elden började på att avtaga, så hadde man mera ris att lägga på. Det gällde att ha den elden som som syntes vidast omkring. Om påska gjorde man festeldar för att skrämma "påskekäringarna", vanligtvis vid något vägaskäl, och då eldade man för det mästa med halm- kärvar som man tiggde av bönderna, eller till och med stal i ladorna om man kom åt, många gånger. På Peregrinusdagen / den 25 maj, så gick man på alla höga berg och gjorde upp eldar och blåste i lurar och skjöt med bössor, för att skrämma vargarna. Man sade att man skulle bränna ut ögonen på rävungarna, också skulle man blåsa i lur och skrika: "Per grinus ta in dene hunner, för nu ä kröttra i vall". Per Grinus hundar det var vargarna det. Så långt det ropet hördes, så långt skulle vargarna hålla sig undan på sommaren. Om midsommar brukade ungdommen gå på något högt berg och tända någon festeld, mitt på natten. Då hadde man mat och drika med sig och då dansade man ringdans runt elden. De enda festeldar som förekommer i våra dagar, är på valborgsaftonen, då man bränner up "sörise" riset som blir kvar av lövkärven som man ger till fåren om vintern.