Transkriberad uppteckning

Frimurare troddes inget gott om förr i tiden. Det troddes att då de hadde sina sammanträden, att alltid en av medlem- arna kommo bort. En sägen förmäler att en härifrån hadde beslutat sig för att gå in i deras förening. När han så var inkommen till dem, bommades alla dörrar igen. Vår man blev rädd och tänkte nu kanske det blir min tur att komma bort, och som han var stor och stark, vräkte han sig på en av dörrarna, vilken gav vika och han slapp ut och lagade sig av bort det fortaste han kunde. Berättaren har sett en syn, en natt för många år sedan vaknade hon och tittade ut genom fönstret ut på gården. Då fick hon se ett stort träd stå mitt på gården. Hon tyckte det var konstigt för det fans inget träd på det stället, varför hon gick upp för att bättre kunna se. Hon såg då en väldigt stor gran stå mitt på gården Och ett sådant vackert träd hadde hon alldrig sett. Det glänste som om hela trädet varit av renaste silver. En tid därefter / fick hon ett meddelande från americka, att en hennes moder var död. Då hon senare drog sig tillminnes så var det samma natt hon dog, som hon såg det vackra trädet. Ett par värsar tala hon om som ett par gamla hadde dicktat som lyder Då jag ser ungdommen tillsamman går då sitter jag och fäller mången tår då tänker jag uppå de flydda dar då du och jag i deras sällskap var Ja snart, ja snart, skall vi läggas ner invid den gröna kullen den du ser och inte sitta på slumrans bädd då klockan slagit utav sista kvällen