Transkriberad uppteckning

Det var en karl ifrån Källsjö skn, som hade blvit av med en klocka. Då tog han en annan karl med sig och de drevo av upp till Kind "borns" Kajsa. Hon bodde i Öxabäck i närheten av Prekebo. Det var en liten svart käring. Ögonen voro vassa som sulspett och dem satte hon i karlarna, så att de riktigt rysre, och skulle tro att här stog en riktig trollkäring. Så frågte hon vad de ville. Källsjöboen talte nu om sin klocka. Käringen nickade bara. Sen gick hon ut efter en kopparkittel. Hon ställde den mitt på golvet och fyllde den till hälvten med vatten. Sen sade hon till den bestulne: "Titta i kätelen!" Stämman var skarp, så han måste lyda. Då fick han se ett främmat ansikte i vattnet. "Den är det," sa- de käringen, "och nu ska han få bära till dig henne med!" Klockan kom tillbaka till Källsjö. Den bestulne kände igen tjuven, så nog kunde den där Kajsa alltid. / Men det var något så hemskt med besöket i Öxabäck att det förlofte sig på, att om de så blevo bestulna aldrig så titt, så gingo de aldrig dit mera.