Transkriberad uppteckning

Atter i Härna botade kreatur, som var modstulna. Han "tog upp åra" under tungan på kreaturet. Andreas hette'n an- nars, men de kalla'n Atter, för när han prata', sa' han alltid "atte, atter". Det var en sjöhåla, låg ijämte där han bodde i Sassarp. Han fiska i den, och då svor han alltid, så skulle han få bättre en annan gång. Han bota' krea- tur, när de fick trollskott. Och så skulle'n vara skytt. Han var go' te få en räv levande en gång, och den hade han inne i stugan, bunden. Hönerna fick gå lösa på golvet, och Atter hade tuktat upp räven, så han torde(s) inte ta dom. Fin ginge de till många. Det var många töser, som ginge till honom och ville veta hurudan karl de skulle få och vem de skulle ha. De finge veta vad de nånsin / ville veta. "Du ska' inte ta den; han blir inte snäller ve dej." sa' Fin. Så de fick veta hur det gick. Men han kunde inget veta utan att han var halvfull. Han satt på en kista och dog och trilla ner mellan kistan och väggen.