Transkriberad uppteckning

Min morfar stod å brände tjära. Som han skulle till att ta yxan för att "knasta" (hugga) av litet ved, fick han se ett fruntimmer stå alldeles bredvid sig. Som det var kväll och skumt såg han inte riktigt vem det var. Han trodde, att det var någon av grannkvinnor- na, så han började skämta å fråga vad för ärende hon kunde ha så där dags på dagen. Kvinnan svarade inte på hans tilltal. Hon bara skrattade, tyckte han. Då gick han närmare henne och fick då se att hon hade håret hängande efter ryggen. "Nånå" tänkte han, "nu har hon allt kommit ändå. Bäst att passa på och fösa bort / henne, innan hon ställde till så att tjäran brann upp. Ty att hon var ute för att göra sattyg, det förstod han. Så tog han tjära i en slev och kastade på henne. Då blev hon rädd och sprang sin "kos".