Transkriberad uppteckning

Min far var kolare. En gång, då han hade rivit milan och låg och vaktade kolen, fick han höra ljudet av skällor och att en hund "vovade". Han fäste sig inte så mycket vid det. Men rätt som det var fick han se ett fruntim- mer ("bergtroll") komma vallande med en hel rad kor. Hon lullade, som "vallkullorna" bru- kade göra. Hon gick före kreaturen och hun- den kom efter, men den såg han inte. Han hörde honom skälla. Hon hade "berghun" med sig att driva på. Detta var mitt i nat- ten. Det var många som talade om, att de hört "berghun" skälla om nätterna. Men hur han såg ut visste de säkert ingen reda på. När trollen skulle samla ihop / sina kreatur, så skickade de ut den hun- den. Han sprang med en förfärlig fart. Ingen kunde följa honom. Det sades ock- så, att det skulle bli oväder, när de hört "berghun" skälla. All underlig skall fick "berghunden" skulden till. Men det var bara om kvällarna och nätterna man fick höra honom. Det sades, att "bergtrollen" vallade sina kor om nätterna.