En gång såg min mor "skogsråa". Det var, när hon skulle gå till far med mat en dag. Han låg i skogen och kolade. Hon var som en annan käring, hade en schal kas- tad över axlarna, huvudduk på huvudet och en lång klänning som släpade efter henne på marken. Det hördes, som om hon hade kreatur med sig, men hon såg inga. Hon bara hörde skällan. Rätt som det var brakade det till i skogen och hon var borta som en vind.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
