KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tomtar.

Berättare: Maria Andersson (f. 1880)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

En gång hade de slaktat en gris på ett grannställe. De saltade ned grisen i en "fläsktina" och ställde den på vin- den. Om natten hörde man "buller" på vinden. Men ingen fäs- te sig vid det förrän på morgonen, då man kom och fick se att fläsktinan var flyttad. Tomtarna hade flyttat den. Hon hade stått i vägen för dem. Sedan hörde man "rammel" rätt som oftast. Till sist gick husbonden i vindsluckan och skrek: "är ni skcikade av en god makt, så får ni hålla på, men är / det från skam, så får ni dra dit där han är hemma". Det lär bli tyst efter den natten. Mor mötte tomtar. Hon såg dem vid ett bränneri. I Hunnel- torps ladugård fanns det cokså tomtar. Det skulle vara små skäggiga gubbar med röd luva och korta byxor. De skulle va- ra vådligt kvicka. Man fick blott se en skymt av dem.

Socken Grava
Landskap Värmland
Härad Karlstads hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR