Transkriberad uppteckning

Min farfar berättade att han en gång under åskväder såg en skogsrå springa med stor fart rätt över de stora Remmenejärdena. Hon sprang åt en plats, som kallas Osjököket. Det sades, att skogsrån hölls till där. Skogsrån var rädd för åskan, sade han. En annan gång, så hade han kommit ut för henne. Han gick fram och till- baka samma väg flera gånger utan att förstå var han befann sig. Hur han gick, så kom han tillbaka till sam- ma stuga. Till slut fick han höra att hon skrattade åt honom. Då svor han till. I det samma kände han igen, var han var.