Transkriberad uppteckning

"Fastlagsris" har jag inte hört talas om an- nat än att man tog in "palmer" (blom av sälg o.d.) och satte i vatten. Under fastan fick man inte spinna. Ja de gamle ville inte hål- las med något som gick runt den tiden. När fastlagen gick in bar husmodern spinn- rocken på vinden. Dans fick heller inte förekomma i fastan, men sådana beslut som förbjudandet av dans hade man fattat på sockenstämman. Man tyckte f.ö. att det var ett hån mot Kristus att anord- na danstillställningar den tiden. Men vad beträffar spånaden under fastan, så var det en gammal tro att trollen spann upp garnet, om man spann under sagda tid. / Det sades också att djävulen fick makt över spinnrocken. Om möjligt ville dessa, som re- dan voro gamla när jag var ung, att garnet skulle vara färdigt till fastan. Mins inte något om att man skulle åka långt lin el. dyl. fettisdagen. (Uttrycket "Sätta en rova" finnes på orten. Det sades så eller sä- ges så fortfarande, då någon halkar omkull på is.) Barfotaspringning förekom inte den dagen. På denna ort var det vanligt på "vafferkväl" (vårfrukvällen). Jag vill minnas att de gamle bruka vilja ha ärter och fläsk fettisdagen ("fet-tisdan." Namn på de särskilda dagarna under dym- meln och påsken: "Askemåndan", "fet-tis- dan", "dimmelonsdan", "skärtorsdan", "långfre- dan", "påskelördan", "påskdan", "ânda påsk" "trejda påsk", "fjärda påsk". Häxornas ("påskkäringarnas) blåkullaresor ägde rum långfredag. Då började de fara. Men / de voro farligast att vilja ställa till rac- kartyg på påskkvällen. De skulle väl an- tagligen vara tillbaka från blåkulla före so- lens uppgång på påskmorgonen. Man bruka- de måla tjärkors över ladugårdsdörren och även över eller på dörren till stall och vist- husbod. Somliga vaktade ved eller i ladu- gården och passade på att skjuta, om de fick höra något misstänkt. hörde man talade om sådant. Andra gjorde kors över kreaturen. andra återigen brukade lägga en yxa eller annat eggjärn under tröskeln eller man högg två yxor i kors med varandra på eller innanför tröskeln. Skaklor o.d. lades i kors. Smöret korsade man över med en kniv. Påskäggen åts om påskafton. Särskilda bruk ang. ätandet av påskägg inte i minnet. Har hört talas om att man för långt tillbaka sedan i tiden kunde spela varandra / spratt på påskkvällen. De klädde ut "tras- gubbar"- eller gummor och ställde upp fram- för farstun eller fönstret hos den man onska- de driva skämt med. Och bruket att kasta "påskbrev" är fortfarande kvar. De modiga kläd- de ut sig till "påskkäringar" och skrämde me- ra fåkunnigt folk. Långfredagen tävlade man om att komma först upp ur sängen. Ty då viste man, att det vankades "långfredasstryk" för den som råkade försova sig. Den som först kom upp ur sängen kallades "lôppa" och den sist uppstigne "lusa". Den som råkade bli "lusa" blev föremål för de andras nojs hela dagen och kanske ännu flera dagar. I min tid har långfredagsriset väl endast förekommit som ett skämt. Men hade man agg till nå- gon, så var det ju passande att gå och ge honom denna lovliga avbasning. Även barnen fingo smaka på riset. / Det sades av gammalt att solen "dansade" på påskmorgonen, emedan Kristus då hade uppstått från de döda. Påskskjutning förekom före min tid. Men det var väl mera så att man då endast avlos- sade ett eller annat skott med en bössa för att skrämma påskkäringar. I min ungdom brukade de skjuta i borrade hål i stenar och berg men även med bössa. Något skott skulle väl alltid lossas vid gården.