KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Hudiksvalls stad, Hälsingland 1931

Domare och rättsväsende

Berättare: Märta Jonsson (f. 1855)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Rövare skulle alltid halshuggas i en rågång mellan två socknar. I rågången mellan Hudiksvall och Hälsingtuna sock- nar finns ett berg, som sedan gammalt kallats Galgberget. Där skall enligt sägnen rövare ha blivit halshuggna.

Socken Hudiksvalls stad
Landskap Hälsingland
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Domare och rättsväsende

Fler sägner från Hälsingland

Se alla i Hälsingland »
Hudiksvalls stad, Hälsingland

Storjungfrun Eller Sjödrottningen

Vikingasaga från Helsingland av J E Norling Under den första tiden av Kristendomens utbredning i Helsing- land voro många Vikingar äfter Helsingekusten, där de hade sitt tillhåll på öar längs kusten fornlemningar finnes äfter dem på många av öarna som tillexempel Drakön, agö, Bålsö Bremö grimsö och Storjungfrun Under denna tid fans det en sjödrottning som hete Sale på Storjungfrun hon hade många kämpar och däriblan en vid namn Grime den grymme, många Drakskepp närmade sig ön för att taga Sale tillfånga eller att besegra hänne och taga hänne till brud, men allt var lönlöst, Alla som närmade sig hänne fick där sin bane, Ingen kunde övermanna hänne, främst stod hon i de hetaste strandhuggen och närmas vid hännes sida stod Grime den grymme med sitt väldiga slagsvärd, under denna tid började Kristendomen utbredas i Helsingland och ifrån södern kom ett skepp med kristna lärare för att omvända vikingarna, detta skepp närmade sig ön, de reste ett stort kors för att tillkennagiva att de kommo i fredlig avsikt, på detta skepp var en stålklädd kämpe, Sale med sina kämpar gick dem till mötes, Den främmande kämpen hade jälm och sköld av blankt stål och ett väldigt svärd vid sidan klädd i blå mantel med guldstickad bälte, Sale blev intagen av hans ståtliga växt och hans manliga hållning, den främmande kämpen bjöd hänne sin hand och sade jag kommer till dig sköna jungfru ej för att utgjuta blod men att förkunna Kristi milda lära, du har då att välja att emotaga mig med frid, eller kämpa på liv och död, Välj, då svarade hon Ej har jag någongång lemnat mig utan strid och ingen har korssat mitt svärd utan han här fått sin bane, nå väl svarade den främmande riddaren, äfter som du så vill så må vi pröva svärden, Du strider av högmod, jag för Kristi lära mina män skola ej draga sina svärd för att försvara mig Ensam vill jag kämpa med dig sköna jungfru, Ej höves mig att taga hjelp av mina män. Manligt talat sade Sale vi går envig om du går med seger skola vi bekänna vite Krist / och om jag övervinner dig skola alla dina män hava här sin bane, väl talat sade Grime ingen av oss skall draga sina svärd förr än segern är avgjord eder emellan, Striden började nu riddaren sade maken hade han ej kämpat med, Ditt blod vill jag ej se flyta, Ingen har ännu övermannat mig, jag litar på min arm och mitt goda svärd sade Sale, De kämpade tappert på båda sidor Sale måttade ett hugg mot riddarens hjelm, svärdet brast i två delar, Nu sänkte Riddaren sitt svärd och sade väl kunde jag hugga dig i stycken, men i en besegrad jungfrus blod vill jag ej fläcka mitt svärd här är min hand till försoning, vill du emotaga den sade Riddaren Jag är besegrad sade Sale, du har vunnit seger, Många hava fått här sin bane för mitt svärd, jag ser att din gud du dyrkar är mäktigare än våra gudar Vid Balder den milde har du här min hand, De gjorde nu fastbrödralag på Nordiskt vis. Men Grime den grymme tog sitt Drakskepp och seglade ner till Grimsön där han byggde sig en borg och var fruktad så länge han levde av de Kristna, han gick fram med svärd och brand. Sale och hännes kämpar emottogo Kristendomen och läto döpa sig, Nu skulle de segla ner till Prästgrundet för att förmå de där boende Vikingarna att emottaga den Nya läran där voro vikingar som voro fruktade, de ville då tvinga dem att motaga den nya läran, men de voro grymma, det blev en het strid, tre av Sales kämpar stupade och även tre av de andra, nu ingicks förlikning av de kvarblivna och de togo dopet, de fallna kämparna högsattes på ön. Tre på norra och tre på södra sidan på ön, Högarna vittnar än i dag där dessa kämpar fallit, Det lemnades Präster kvar på ön och än i dag visas gravarna där de ligga, Kapellet på ön är bygd vid sidan av dessa gravar, omkring gravarna är en stenrundel lagd. Ön fick heta Prästgrundet äfter prästerna, Storjungfrun fick sitt namn äfter sjödrott- ning Sale, och Grimsön fick sitt namn äfter Vikingen Grime den grymme, Vad det blev av Sale och hännes riddare förtäljer icke sagan Så slutar sagan om Storjungfrun eller Sjödrottningen

1925 Läs sägen →
Hudiksvalls stad, Hälsingland

Vikingasaga från bålsö av J.E Norling

Det var en gång en väldig Viking som hette Breme han hade sitt tillhåll på Bremön och det var ingen som vågade sig fram genom Bremösundet, alla som foro den vägen fram blev tagna av Vikingen Breme, Han hade ett Drakskep som han genast satte ut då han såg någon närma sig ön, han överföll dem högg ner varje man och tog deras skatter och sänkte deras skepp, så tillslut kom det ett stort Drakskepp som var starkt bemannad med bistra kämpar, Breme for då ut med sitt drak- skepp med väldigt härski och överföll dem. Det blev en het strid, Breme stod på lyftengen av sitt skepp och högg till höger och vänster, Manfallet var stort å ömse sidor, Väl har jag stått i heta strider på mitt skepp, men jag ser att jag nu ej mäktar strida mot dessa becksäckar, sade Breme striden slutade så att Breme blev tagen inklämd mellan sköldar, hans Drakskepp blev sänkt, och så vände vikingarna om och seglade ner mot Jättholmarna, där slet sig Breme lös och kom i land, nu börjades jakten äfter honom, genom Jättendal upp till Harmånger där han blev harm och ånrade sig att han över- fallit det stora starkt bemannade Vikingaskeppet, han blev åter tagen men rymde ånyå och kom ner till Jättendal där funnos då många som dyrkade vite Krist, Breme infångades slutligen i en dal där han gömde sig och blev återförd till skeppet. Nu seglade vikingarna ner emot Kuggörn, där tänkte åter Breme komma i land men blev kuggad eller lurad och blev fastbunden med tåg, De seglade vidare ner mot Bålsö och under vägen dödades Breme, här fördes han i land och brändes på Bål, därav ön fått sitt namn Bålsö Bremö, Jättendal, Jättholmarna, Harmånger och Kuggörn säges också därav fått sina Namn, Bremhögen finnes än i dag på Bålsö Så slutar sagan om Vikingen Breme — Sagorna äro berättade under min Barndom varföre jag väl minnes dem, då min fader var fiskare på Bålsö Jag haver i minnet ännu flera intresanta sagor och sägner från min barndomstid på Bålsö men äfter det jag är gammal och har svårt att styra pännan, så hinnes det inte att medskriva på så kort tid som till den 31 Januari, men önskas mer så skall jag försöka.

1925 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //