Transkriberad uppteckning

Det var en gång en "bojänta" som fastnade för en "troll- pojk" då hon "jätte" i skogarna. Var gång hon kom till skogs, så kom denne pojken till henne. Hon anade, att inte allt stod rätt till. När hon så vallade en dag, träf- fade hon en gammal stinta och berättade då om trollpojken, som hon inte kunde bli kvitt. Hon blev nu lärd att ta en treväppling och hänga på sig. När hon kom ut för trollpojken nästa gång, så visade hon treväpplingen. Då sade han: "nåda mej för dej, jag blir uta mä (förlo- rade stintan) Kersti, Kersti, Kersti". / Efter den dagen blev han inte synlig. Det skulle även vara bra att fästa treväpplingar på kreatur. Och mången var det nog som gjorde det ock- så.